Göteborgsposten – 15 juli 1861, sida 2

(derest han icke föredrager att till en början söka j erhålla ett högre vitesfö bud mot okynniga SöndagsI gäster på dessa holmar, hvilka han eger rätt att beItrakta såsom sina, så länge de utgöra hans boI ställsjord.? Såsom en uppmärksam läsare nog finner, följer denna berättelse vår fullkomligt i spåIren, och bekräftar den således ytterligare. Grundteckningen, konturerna, äro desamma; lendast skuggläggningen är olika. Upplysaren tror sig veta, att holmarne lära vara fridlysta. Skulle så vara händelsen, hvilket ännu ej är bevisadt, borde en omtänksam disponent hafva å vanligt sätt anslagit denna resolution å taflor. Att salvelsefullt beskärma sig öfver de båda personernas vanhelgande af böndagen, är icke särdeles egnadt att sätta egen klient i fördelaktigt ljus. Upplysaren sjelf berättar att rodden var al kommendanten utsänd, på det han måtte blifva i tillfälle avt se, hvilka personerna voro. Då kommendanten befann sig i land, var detta således en bestämd order att, om så behöfdes med våld, föra dem till fästningen. Sådant kallas på vårt språk för våld, våldsbragd. Fria medborgare, som uppgifva sina namn, äro kända och på hedersord lotva att sjelfmant infinna sig hos kommendanten, låta ej behandla sig på så satt, utan att anse detsamma som våld mot person. — Hos en person, som vill efter sin förmåga söka att ställa en sak i sitt rätta ljus, bör man framför allt finna ärlighet. Arligt är det ej, att först med bestimdhet uppgifva att personerna i fråga skjutit bom å kaninerna, och sedan vilja insmuera, att tvenne å holmen dagen derefter funna atskurna kaninhufvuden skulle hafva blifvit stympade af just samma personer. Några modifikationer i vår berättelse kunna vi ej göra, minst tillfölje af sådana upplysningar. Endast den rättelse må göras, att det ej var hr Ekström, som handterade bössan, utan kapten Olsson. Understöd åt gamla militärer. Af det för detta ändamål anvisade belopp af 20,000 rdr hafva årliga, från detta års början beräknade understöd tillfallit följande personer, hvilka förut tjenstgjort vid Bohusläns regemente, neml.: öfverstelöjtnanten i armeen f. d. förste majoren P. P:son Reutersvärd, f. d. majoren B. J. Berg, f. d. kaptenen major Chr. Natt och Dag, tf. d. löjtnanten kapten J. G. Hammardahl och f. d. kaptenen Olof Silfverlood, hvardera 100 rdr; f. d. löjtnanten U. Westfeldt 8v rdr; f. d. fanjunkarne N. J. Näring, C. M. Brand, A. G. Udd, A. Lundgren, G. Hallstrom och P. A. Bagge, hvardera 50 idr årligen. Inbjudning till tysk Turnfest. Redaktionen har från direktionen för Turnföreningen i Berlin emottagit en litografiorad skrifvelse, ställd till: Kära skandinaviska Turnbröder, hvari uppmaning göres de skandinaviska Turnbroderna, att genom deputerade deltaga i den fest, som med anledning af 50:de årsdagen at Turnföreningens bildande i Berlin skall gifvas åt dess grundläggare hr Jahn på Hasenheide. Den värda direktionen har helt säkert misstagit sig i atseende på Turnföreningarnes utswäckning, ty oss veterligt finnes i Sverige ingen af svenskar bestående dylik förening. Man har sig visserligen bekant, att i Kristiania och Trondhjem skola finnas sådana föreningar, grundlagda derstädes på senare åren af dit inflyttade tyskar; men inom rjeltva Norge hatva de neppeligen någon större utbredning. Litet kuriöst måste det äfven förefalla Lings landsmän att höra, såsom det står i brefvet, huru F. L. Jahn, ännu under fiendens ögon, här (i Berlin) på Hasenheide grundlade den första offentliga turnplats, med den djerfva planen, att befria och föryngra först och främst vårt fosterlands ungdoms, men derjemte äfven alla skandinaviska broders, folkslags, ja hela mensklighetens kraft (!). Ångf. Blekinge. Det var vid utgången från Stockholm som Blekinge, stadd på resa till Göteborg, fick sin axel bräckt. Fartyget hade redan hunnit 3!, mil utanför Landsort. Med half maskin kunde fartyget återgå till Stockholm. Man hoppas att det d. 24 d:s skall kunna återtlaga sina turer. Om grandet och bjelken. Jönköpings-.