Göteborgsposten – 13 juli 1861, sida 2

som synbarligen darrade af tyngden. Ett rep var fästadt vid kärran, troligen för att gifva denna mera stadga, och då Blondins medhjelpare släppte det, snärjde det på ett eller annat sätt in kärran, sedan han gåt omkring 30 å 40 fot framåt. Blondin stannade och kärr-repet föll till marken. Åvtå darne kunde ej andas ock väntade i hvarje ögonblick, att gymnasten skulle med Tom Sayers och kärran falla ned. Blondin kunde ej gå vidare framåt, utan började derför gå försigtigt och sakta tillbaka. En djup tystnad rådde, hvilken först bröts, dä Blondin landade i säkerhet på platformen. Kärran ställdes åter i ordning och Blondin sköt henne framför sig, denna gången utan rep. Blåsten tycktes besvära honom mycket och det såg ut som undergöraren ej kunnat dritfva den fram en enda tum mera. Han utförde dock lyckligt sitt experiment. Å Telegraferna i Frankrike. Af sista årgången af Annuaire de VPconomie politique et de statistique finner man, att i Frankrike funnos år 1859 telegraflinier till en sträcka af 16,049 kilometer (1 kilometer — 1,684 alnar). Stationernas antal var 240. De befordrade telegrammernas antal 598,701 (hvaraf 144,793 till utlandet). Bruttoinkomsten hade varit 3,022,799 francs. Om fälttelegrafen i Italien år 1859 heter det, att den i alla afseenden visat sig högst tilltredsställande. Från d. 31 maj till d. 6:te juli, då vapenstilleståndet undertecknades, anlades och reparerades öfver 400 kilometer linier och öppnades 35 stationer, hvilka med korta atbrott alltid varit i verksamhet. Utgifterna för fälttegrafen utgjorde inalles 246,000 fros. Hög popularitet. En mycket spridd Turinertidning har föreslagit att kalla den nye kometen Cavour, och detta något underliga förslag har väckt allmän genklang. Excentricitet. Vid kejsar Napoleons ankomst till Vichy kände en excentrisk ung engelsk dame sig så inspirerad, att hon aftog sin spetsmantilj och utbredde den for kejsarens fötter; denne tog likväl artigt upp mantiljen och svepte den åter omkring skuldrorna på sin excentriska dyrkarinna. Bildhuggaren Vela har erhållit i uppdrag, att förtärdiga den minnesstod, som skall upprättas på Genuas börs åt Cavour. Den största bok i verlden finnes nu i hofbiblioteket i Wien. Den heter Pantheon för Englands hjeitar och är tryckt ien ångpress i London, dock äro endast 100 exemplar afdragna för de betydligaste samlingarne. Hvarje sida är fyra famnar hög och två famnar bred, bokstätverna äro en half fot höga. I stället för trycksvärta begagnade man sig af ett slags guldfernissa. För hvad ändamäl man skapat denna typografiska jätte, eller om det endast är för kuriositetens skull, veta vi icke. Sceniska dagsländor. Bland de olika konstgrenarne finnes väl ingen, hvari det sköna får så många och veritabla örfilar som inom den sceniska konsten, hvilken ständigt och jemt måste stå tillreds, för att vara nägra den dramatiska litteraturens daglönare till tjenst. För dessa daglönare äro sjelfva poesten och de sannt dramatiska momenterna intet, eller åtminstone nästan intet. Dekoratören och maskinisten deremot äro här de tongifvande. Och så blir den dramatiska konsten nedsänkt från en åskådarnes själ och hjertan först genomträngande och sedan deras åsigter ombildande tankeskapelse till ett blott flärgspel för ögat. På ett par teatrar i London, der dock Shakspeare en gång lefvat och verkat, gifvas t. ex. för närvarande tvenne pjeer, at hvilka den ene har till hjelte lindansaren Blondin och den andre ett species at det moderna apslägtet Gorilla. Att sådant kan existera i England är väl dock icke så anmärkningsvärdt, ty England är ett egenheternas land; men i Wien som dock vill stå på en så hög bildningsgrad, i hvad konst angår, skall med snaraste gitvas ett stort femakters drama: Novaras resa kring jorden, och sammastädes förbereder man åtven uppförandet af ett annat nytt stycke: Fransmännen i Kina. — Läsaren eger rättighet att uttrycka sin djupa förvåning öfver detta konstens vanhelgande; men det är tyvärr ————— ——— rn —L ett oförsonligt kris emot eder Jac fruktar. jag