Göteborgsposten – 13 juli 1861, sida 2

ett oförsonligt krig emot eder. Jag fruktar, jag är säker om, att er store chefs dotter fallit i deras händer. Det är äfven de, som befinna sig mellan er och den hjelp, j hoppens kunna förskaffa er till hungersnödens bekämpande. Det är slutligen de, som skola vilja begagna sig af er olyckliga belägenhet, hvarom de snart skola bli underrättade, och försöka bryta sig genom bergspassen, samt bemäktiga sig Cabesterre, för att göra eder till slafvar . .. Nåväl, gifven mig af denna skatt, hvarom j talen, 50 piastrar; gifven mig de tappraste, de skickligaste och listigaste af edra krigare, tjugo man hvilka veta att lika väl sköta en pirog som handtera sina vapen! Låten mig handla, utan att på förband begära redogörelse för mina handlingar. Beviljen mig åtta dagar och jag skall efter denna tids förlopp återföra din dotter, TIllehue; jag skall återfinna Skogsblomman, såframt hon ännu lefver. jag skall annars sätta dig i stånd, att förmildra din smärta genom en förfärlig hämud, om hon är död. Jag skall skaffa hit öfverflöd af lifsmedel; jag skall rädda er från den förfärliga belägenhet, hvari ovädret försatt er, och för hvarje piaster, som j lånat mig, skall ert folk bära till er en scalperad engelsk hjessa. Jag skall göra det, jag svär det, och jag tager min Gud, de kristnas Gud, till vittne af min ed! (Forts.)