Göteborgsposten – 13 juli 1861, sida 1

Amerika aldrig äro skenstrider; nästan alltid gäller det den ena och ofta begge parternas lif. I motsats mot de franska reglorna är det här den utmanade (således den förolämpande) som väljer vapen, hvaremot den utmanande bestämmer dnellens öfriga vilkor. Detta lemnar ofta den förnärmande parten en orimlig fördel, isynnerhet som det tillika är bruk, att man får anvånda sina egna vapen, med hvilka man förut har ofvat sig och hvilka man är van vid. Dessutom händer det sällan att en duell med skjutvapen eger rum utan att det faställes, att ifall striden icke lemnar något resultat, så skall den fortsättas med blanka vapen tills död inträffar. Denna blodiga stränghet, som genomgår det amerikanska duellväsendet härror till största delen deraf, att allmänheten har tillträde till dem. Det är icke en strid der två eller fyra vittnen samt en läkare äro tillstädes, utan vänner, slägt och nyfikna få också vara närvarande. En duell göres derigenom till ett tillfälle att offentligen visa det mod, den skicklighet, det lugn och den moraliska fasthet, man har inför en fara, och det ligger i sakens natur att en portion skrytsamhet blandar sig med in i individens mod och egen ursprungliga stridslust; man blir det, som åskådarnes ögon vånta eller fordra att man skall vara. B. kan icke slåss på mildare vilkor än ÅA. gjorde detjför helt kort tid sedan, till stor tillfredsställelse för ögonvittnena och allmänheten. Ett mycket vanligt sätt att duellera är det att motståndarne ställas med ryggarne mot hvarandra på tjugu stegs afstånd samt på ett gifvet tecken vända sig om och skjuta. Träffas ingendera, så upprepas försöket på tolf, sex, 0. 8. v., stegs afstånd, tills död följer. Men det finnes äfven mera excentriska stridssätt än detta, t. ex. det att tvenne motståndare, försedda med bössor krut och kulor, instängas i en skog eller eu park och der jaga hvarandra. För ett folk, som lefver under inverkan af sådana åskådningar och tilldragelser, är krig icke något öfverraskande och fremmande, utan blott en utveckling i stor stil af förhållanden, som hvar ock en måste vara beredd på i hvardagslifvet. Denna skildring passar, som sagdt, företrädesvis in på södern och det var också södern, som till president gaf unionen general Jackson, en af sin tids ifrigaste duellanter. Man kan icke ens säga, att han lät det stanna vid dueller, ty han tillät sig äfven saker, som efter våra begrepp måste kallas för öfverfall. Han hade t. ex. engång haft en ordvexling med ötverste Benton, och en duell hade blifvit öfverenskommen dem emellan; men innan den blef af, bröt Jackson med tvenne vänner in i det hotell i Nashville, der öfversten bodde, samt öfverföll honom i hans säng. Benton hade tvenne pistoler liggande vid sängen och sköt först, då han vid åsynen af Jackson genast insåg att det var fråga om hans lif. Jackson svarade med ett skott, men träffade icke. Öfverstens broder, som var tillstädes, sköt på Jackson och sårade honom i armen. Man vexlade ännu flere skott samt grep derpå till knifvar. Efter en fjerdedels timmas förlopp låg öfverste Benton död i sin säng och Jackson svårt sårad vid sidan af honom. — Senare hade Jackson en duell med — — — — —X —-— —-— Å