Göteborgsposten – 13 juli 1861, sida 1

X. Rådet. Vid mörkrets inbrott hade den karaibiska befolkningen, som beröfvats sina af orkanen bortryckta hyddor, tagit sin tillflykt till några hålor, som voro bildade af basaltblock, hvilka fordom slungats fram vid utbrottet från någon vulkan. Mellan springorna spelade nattens doftande vind och silade sig månens darrande strålar. De olyckliga vildarne förtröstade på sina chefer och pålade dem omsorgen om att befria dem från hungersnödens fasor. Allt var i sjelfva verket förloradt. Ön var förödd på hela den sträcka, som tillhörde karaiberna; husen hade bortryckts af stormen eller förstörts af öfversvämningen och ingen enda frukt hängde mera på trädens grenar.