Göteborgsposten – 4 juli 1861, sida 1

ken i en centraliserad stat, såsom det skett Frankrike med dess olika provinsbefolkninrar, ända till en lös konfederation at stater, sådan som t. ex. existerar i det Tyska förundet. Af dessa många skilda tormer är len nuvarande unionen en. Den har nu existerat i snart ett halft sekel, den utgör allt ortfarande den lagligen bestående formen for le begge folkens sammanvaro och vi känna den genom erfarenheten. Den fråga, som deröre närmast möter oss vid dessa undersökningar, är den, om den nuvarande unionen har något företräde framför de begge tolken: ömsesidiga fulla oberoende, eller om icke möj: igen den sistnämnda ställningen, vore att to redraga framför den närvarande. Vi vilja derfore först taga denna fråga skildt för sig I betraktande samt sedan gå att upptaga sam. ma fråga i afseende å de andra tänkbara oi ka formerna för en förening begge folker emellan. Den nuvarande föreningen är i hufvnd saken ett förbund mellan tvenne fullt suverä na stater. Att de begge rikena hafva samm: regenthus upphäfver nemligen icke deras egen skap af sjelfständiga och skilda stater. De är ett förhållande, som egentligon rör regen tens person, men icke folken. I historien s: vi derföre också, huru det genom de furstlig familjernas giftermål sinsemellan och succes sionslagarnes beskaffenhet inom de skilda ri kena kommit att inträffa, att tvenne riken of ta erhållit samma person till regent, utan at de derigenom på något sätt upphört att var skilda suveräna stater. Vi vilja blott påpek Stuartarne i England samt de hannoversk konungarne, som för mer än ett sekels ti tillika voro konungar öfver Storbritannier Den omständigheten, att Sverige och Norg ba samma konung, upphätver derfore dera ömsesidiga suveräna ställning och åstadkom mer icke någon statsenhet dem emellan; oc detta synes bäst deraf, att konungen har oli ka rättigheter inom hvardera riket. Och l kaså litet kan man säga att någon sådan ege rum genom de andra förhållanden, som d förmedelst sin förening hatva gemensamm: De hatva försvarskrig samt diplomatiska an gelägenheter gemensamia och hafva ätag! sig hvardera, att i vissa bestämda proportio ner bidraga till de gemensamma kostnadern derför. Men deua är dock i hutvudsaken en dast sådana saker, som fullt suveräna stater tillochmed sådana som hade skilda fursta kunde förena sig om. Förbund för gemen samt försvar mellan suveräna stater hafva v många i historien och likaså törbindelser at deltaga i kostnader för gemensamma företag Att fullt skiljda stater skulle haft gemensar diplomati förekommer visserligen icke, mei temporärt brukas det dock, då en stats rege ring af någon orsak beslutat att återkalla si na sändebud från en främmande stat och e annan vänskaplig makts diplomatiska agente då åtaga sig att under detta mellantillstån i de andras ställe sköta åtskilliga af de ålig gauden, som törut tillhörde de återkallade or