Sjögastarnes Konung. Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. Prolog. Då Karaiberna i de räddade igenkände fransmän, det vill säga gamla bundsförvandter och vänner, visade de dem den lifligaste sympati. De skeppsbrutna fördes till ön, men de hade ej väl bunnit i land, förrän den, som Mahurec aldrig tilltalat med annat namn än: min löjtnant! eller Herr Charles, fick ett anfall af en häftig feber. De sorgligaste symptomer visade sig genast ; Charles förlorade på några dagar sina kraf. ter och bruket af sitt förnuft. Mahurec var ett rof för den dystraste för tviflan; han lemnade ej ett ögonblick sin löjtnant, öfver hvilken han vakade med en broders hela omsorg. Den ärlige sjömannan hade i upp: fyllandet af sin pligt funnit tvenne bistånd, hvilk: ej heller lemnade den döendes bädd. Dessa vorc tvenne förtjusande varelser, tvenne englar, hvilke Gud skickat till den lidande i nödens stund Illehöes, den store Karaibcehefens, tvenne döttrar Den äldsta hette Skogsblomman, den andr: ) Forts. från N:o 149—151,