Göteborgsposten – 3 juli 1861, sida 1

— Ilehiie ville icke styra mot ön, sade Mahurec och pekade på vilden. Han gaf i dag morse plötsligt befallning om att vända tillbaka till Saint-Vincent. Hvarföre det? Tilehue pekade på hafvet, stråhden och solen. Van vid den karaibiske chefens stumma språk, doppade löjtnänten sin hand ned i vattnet, såg forskande på stranden och riktade derefter sina blickar mot solen, -— Genom något fenomen hade vattnet blifvit varmare än luften, kusten tycktes sänka sig under böljorna, och den nyss så strålande solen blef beslöjad med lätta skyar. Löjtnanten rynkade ögonbrynen. — Hvad fruktar du då? frågade han Karaiben. — Sydlig vind! svarade Tllehiie. Pirogen lade till vid stranden; en mängd marsvin och fiskar tycktes fly det öppna hafvet och vågade sig in i klippfördjupningarne, som om de velåt der söka en tillflykt. Vattnets yta var lugn och jemn, och likväl kastade en våldsam bränning inunder upp snäckor, skaldjur och ofantliga krustaceer. Värmen, som tycktes fördubblas, var tryckande och luften fördunklades utaf riktiga skyar af mygg. Då Mahurec och hans kamrater lade till