Göteborgsposten – 3 juli 1861, sida 1

AR kallats till lif af ett politiskt behof, utan a Pariserflanörernas osläckliga törst etter avt få veta nyheter. Detta behof efter av tå höre och tala om dagens nyheter skapade helt och hållet af sig sjelf i de olika delarne at sta den samlingsplatser, der de nyfikna regelbundet kunde sammanträffa, och dessa samlingsplatser antogo med tiden, allt etter deras besökares stånd och vilkor, sin särskilda karakter, I Luxemburger-trädgården sammanträffade de lärda och skrittsvallarne, i Palais Royal trängdes dagligen kring en ali träd. gården, kallad, Parbre de Cracovie, en mängd vetgiriga, som meddelade hvarandra sqvaller och anekdoter ur de borgerliga och aristokratiska salongerna. Vid Augustinerklostret med dess alleer samlades de andliga, som ville veta något om nyheterna för dagen. Att besoka dessa ställen en viss uimma om dagen och derefter göra en rund genom staden, tör att sedan vidare berätta nyheterna i åtskilliga hus, var ett formligt yrke och en nyhetsmakare, un Notvelliste var då lika nödvändig för en förnäm mans hus, som någonsin nu en handsekreter. Medån detta var enda medlet för en talrik publik att kunna tillfredsställa sin längtan etter nyheter, kom en ung läkare från provinsen till Paris, för att der praktisera. Han hette Theophrast Renaudot och var född i London är 1584. Han var en spekulativ och toretagsam man, och ville gerna lemna vanans nötta spår. JKemien, som då ännu befann sig i sin linda, började hkväl redan förse läkarne med nya låkemedel, hvilka Parisertfakulteten dock ej ville veta ucaf. Men Renaudot experimenterade med dem och gaf dem åt de fattiga. Hans hus blet snart en samlingsplats for alla hjelpbehöofvande ur de obemedlade klasserna och då den unge läkaren blet närmare förtrogen med deras förhållanden, kom han på den tanken att till lindrande af deras nöd inrätta en låneanstalt (den första assistansen). Snart skulle han dock finna ett ytterligare föremål för sin företagsamhetsanda. Hans läkarevandringar förde honom genom alla gator och qvarter i Paris och den starka trängseln al nyfikna, som han dagligen såg hopad kring almen i Palais Royal:s trädgård, vid Angustinerklostret, i Luxemburger-trädgården och på åtskillga andra ställen, bragte honom på en lycklig tanke. Om ban skulle tora alla dessa grupper tillsammans på ett enda ställe, der de kunde meddela hvarandra sina nyheter? Fulltöljande denna tanke, öppnade han år 1630 vid Rue Calandre en byrå, der man kunde erhålla hvarje önskad redogörelse; der säljare kunde utbjuda sina varor och köpare skatta sina behofver, och nyhetsmakarne till profession kunde få tillfälle till förtroliga samtal, jemte det att de här fingo veta de bästa nyheterna. Denna nya inräuvtning hade den fullständigaste framgång. Renaudot och hans nyhetsbyrå (den första Börsen, så alt säga) utgjorde dagens samtalsämne. Den senare blet äfven samlingsplatsen för en mängd personer, hvilka der ombesörjde sina enskilta affärer, men äfven dagligen berättade läkaren en mängd nyheter, med hvilka han sedan roade sina patienter. Då man i hvarje hus, som den unge läkaren besökte, wille veta nytt utaf honom, kom han på den tanken, att sammanfatta dem i en