Göteborgsposten – 3 juli 1861, sida 1

rundskrifvelse till sina vänner, för att bespara dig det besvärliga och långtrådiga uti att flere gånger upprepa en och samma sak. Richelieu, hvars gunst han förvärtvat sig, insäg med sin skarpa blick genast fördelarne at en organ, genom hvilken han skulle kunna för politiska ändamäl skaffa sig inflytande på den allmänna meningen, och gat KRenaudot beredvilligt tillåtelse aw låta trycka sitt cirkulär. Den 20 maj 1630 trycktes på byrån vid rue Ualaudre forsta numret af ett tidningsblad, med namnet Gazette. Bladet utkom en gång i veckan och var atsedt att inunehålla underrättelser om hvad som tilldrog sig kring heia verlden. 1 första numret finner man Konstantinopel, Rom, Spanien, Portugal, Venedig och Tysklands förnämsta städer såsom ötlverskrilter å de enskilta rubrikerna Frankrike ensamt synes i början ha utgjort en förbjuden mark; ty törst i sjette numret finner man rubriken Inländskt — för öfrigt helt oskyldiga och farglösa underrättelser. Så småningom bh likväl meddelandena utförligare och man ser tydligt, att kardinalen törst ville fullkomligt öfvertyga sig om sin skyddslings diskretion, innan han skänkte honom sitt fulla förtroende. Sedan Richelieu 1 detta alseende biivit lugnad, hade Renaudot att glädja sig åt hans ständiga gunst samt erhöll privilegium för sin tidning och sin nyhetsbyrå. Gazeten hade en oerhörd framgäng. Man skyndade i stora hopar till byrån, för att köpa tidningsnumren, som gingo ur hand i haud och bokstafligen slukades. Men det nya företaget hade ätven motståndare, isynnerhet bland nyhetsmakarne (ies nouvellistes), hvilkas yrke det ullintetgjorde, och bland de atundsmän, som Kenaudot genom sina nya uppfinningar förskaffat sig bland sina kolleger, läkarne i Paris. Under den nyckfulle Ludvig XIII vexlade gunsten ofta och Renaudot måste ofta trycka onådiga yttranden om personer, hvilka, då de sedan åter kommo till näder, ville hämnas på den stackars tidningsutgifvaren för meddelanden, som han likväl icke kunde visa uvllbaka. Konungen var sjelt hans medarbevare och gat gerna sitt groll mot den eller den luft i tidningen. Så torfuig och trivial Renaudots Gazette ån synes nu i jemförelse med tidmngarne i våra dagar, kan man likväl icke torneka densåmmas vigt. Renaudot hade tunnit hvud som snart blef en oumbärhg njutning tör det civiliserade samhället. Etter KRenaudots död 1653 utkom Gazetten under ledning af hans soner. Den hade blifvit till en nödvändighet. Redan Richelieu hade försökt avt lör densamma vinna friska, rikt begålvade förmågor och hans efterföljare inom ministeren fourtsatte dessa strätvanden. Mezeray, Voiture, Bautru, den tidens största talanger, hade blifvit ordinarie medarbetare och ullochmed KRacine lemnade ibland bidrag. Ludvig XIV riktade tidningen med ståtliga berättelser om sina segrar och lysande tester. Under Ludvig XV blet tidningen regeringens otficiela organ, i det ett kongl. dekret al Augusti 1762 stallde den under utrikesdepartementets kontroll, på det den skulle vinna 1 intresse, få större autenticitet samt lemna noggranna och värderika bidrag till historien. Vid samma tillfälle erhöll den äfven titeln Gazette de France.