Göteborgsposten – 3 juli 1861, sida 1

rr — — Ja, inte jag heller. — Och du säger, att engelsmännen hålla viken och öppna bafvet under bevakning? — Jå, min löjtnant; och man kan tro, att de omnämnda fartygen ej befinner sig på vänskaplig fot med dem, ty under det de närmade sig hvarandra, tycktes de göra sig klara till strid, och jag är säker om att vi skulle fått höra en stark kanonad, om vi stannat qvar i de vattnen. — Men har du ej på fartygens konstruktion kunnat känna ingen, hvarifrån de äro? — Jag har försökt och blifvit solblind. De hade gamma sträckning och tackling som de franska, och man skulle kunnat svära på, att de förskrefvo sig från franska örlogshamnarhe Brest och Rochefort, om ej vinden kommit och bredt ut flaggduken. — Och besättningen? — Vi voro icke tillräckligt nära, för att kunna närmare granska den. — Således, återtog Mahurecs interlokutör och skakade sorgset på hufvudet, ingen underrättelse från Frankrike? ingen notis om Henri? Hvad har då tilldragit sig dernere? Hvar ha de blifvit utaf? Hvad har tagit vid honom? Kanske döda allesammans! ... Ah, denna ovisshet, som nu i fyra år plågat mig, är hundra gånger för