Göteborgsposten – 3 juli 1861, sida 1

ner man allt, åtminstone bra mycket. Par terna gå väl nu will kungs med sina ömsesi diga missnojen. Det allmänna intresset följe! dem till thronen. Juveleraren Hammers butik är der mest lysande och dyrbaraste i hutvudstaden Den är full ej at vanliga kattekannor och sockerskrin, utan af stora präktiga kannor bägare och vaser, som köpas for avt skänkas en afskedsvagande landshöfding af dess län eller en till öfverste i landsorten utnämnd gardesofficer at dess kamrater. Der finnas också dessa snusdosor, kråsnålar och armband, som de kunglige ständigt ha i fickan tillreds för en mötande törtjeust. Vidare är här stället för årans sinnebider i dyrbar metall, från den ej lätt törtjenta och ej heller lätt betalade serafimerkedjan ända ull den lilla vackra, af Hammer sjelf uppfunna Weasastjernan som fås för ganska godt pris. Men denne Hammer måtte vara en Croesus. Man kunde tro att butiken var en kassakista för millioner. Så öppnas en dag det s. k. Belvederes museum, en våning full af de dyraste konstskatter taflor, pretiosa och antiqviteter. Hvad samlingen at pretiosa beträffar så, om den icke är som das griäne Gewölbe i Dresden, är det den största i vårt land och emot den är statens historiska museum med sina dyrbarheter ingenting. Det hela är i sanning storartadt, och då man täker på att en enskild man och borgare rår om det, mumlar mar gerna ett: obegripligt. De flesta saker na äro samlade i Stockholm och Sverge och ha derföre ofta ett historiskt intresse. Herr Hammer annonserar ännu 1 tidningarne om inköp at saker för sitt museum och ämnar säledes göra det allt större och intressantare. Vi ha blott ett bekymmer för detta Belvederes framtida utsigter, att det nemligen icke alltid kan stanna i en enskild mans ego och att, när det bjudes till salu, Sverge tycker sig för fattigt och utlandet är påpassligt. Invigningen af nya kyrkogärdens wullökning i gär atvon .var högudlig. Mången var der som mindes ännu hur Wallin, hvars grat ligger främst i stora gängen, för många år seuan med verklig Zionsröst och minnesrika ord stod ofvanpå sin nuvarande graf och 1nvigde kyrkogårdens gamla del.