Göteborgsposten – 2 juli 1861, sida 1

så lätt träd, att fastän den nu rymde sex per-. soner med hela deras rustning för krig, jagt och ; fiske, det blott skulle behöfts tvenne personer för att bara båten på sina axlar, utan att behöfva taga ut något af bagaget deri. Af de sex, som sutto i pirogen, rodde de fyra med denna styrka och skicklighet, som är så egen för de amerikanska vildarne: den femte satt akterut alldeles orörlig, som om han varit upptagen af de dystraste tankar. Två af roddarne tillhörde den svarta racen, de båda audra och den som satt i bakstammen voro röda. Alla fem hade ett allvarligt, värdigt och stolt uttryck i sina ansigten. Det fanns i detta afseende hos dem en viss likhet med Spanjorerna, Antillernas första eröfrare. Man såg vid första ögonkastet, att de voro män, hvilka aldrig nedsänkts af slafveriet. Deras blickar voro säkra och wan läste deri det okufliga mod, hvarå de sedan mera än tre år tillbaka lemnat bevis. De röda Karaiberna voro, såsom alla af deras race, af medelmåttig växt, kraftiga och väl byggda. Man såg under den kopparfärgade huden, som liknade höstfärgen å bladen till vissa träd, innan de blifvit vissna, musklernas rörliga verksamhet och en föga vanlig kroppslig styrka. En egenhet hos den karaibiska racen är,