Göteborgsposten – 2 juli 1861, sida 1

mellan Europas makter är fullt af intresse för hvarje statsman och politiker; och som Turkiet är ett despotiskt styrdt land, der regentens personlighet är af stor betydelse, så måste den nye herrskarens karakter samt olikheterna mellan honom och hans företrädare nödvändigt utgöra ett föremål för hopp och fruktan samt gifva anledning till betraktelser af alla möjliga slag. Abdul Meschid har regerat i 22 års tid under den vesterlädska diplomatiens skydd. Den statsman som för närvarande står i spetsen för den britiska regeringen kan anses hafva varit hans förmyndare frän den dag då han, ännu nästan ett barn, tillträdde sin regering ända tills nu då han som en i förtid åldrad man har sjunkit i grafven. Han besteg tronen år 1839, då han fader dog, sultanen Mahmud II, Turkiets Henrik VILL, som förstörde jonitscharernas makt och förodmjukade rikets store vassaller och embetsmän, samt införde reformer och centralisation och grundlade hvad som benämnes den turkiska civilisationen. Det fordras mycken djerfhet och tilltro till sig sjelf för att kunna förklara, det åtgärder, som satts i verket på de stora europeiska statsmännens råd och med tillhjelp af lärda och verksamma män från alla Europas delar icke skulle hafva medfört några goda resultater alls, samt för att påstå, det Tarkiet genom att ötvergilva sitt barbari har förstört lifskraften i sin kroppskonstitution; och vi för vår del hysa icke heller danna åsigt. Men det kan man dock säga att den tunna och ytliga civilisation hvarmed sultan Mahmud II öfverdrog det råa slägte öfver hvilket han herrskade ökade hvarken dess styrka eller dess sjelftillit, ehuru den för-ett fjerdedels sekel har imponerat på Europa. Då Abdul Meschid efterträdde sin fader blef han herrskare öfver ett rike, i hvilket muhamedaner hade begynt att kläda sig efter det kristna Europas mönster, i hvilket rockar och stöflor samt andra klädesplagg hade begynt att rätta sig efter fransyska moder, i hvilket skolor blifvit anlagda för att lära vetenskaper, för hvilka landets språk icke hade ord, och hvilket rike på samma gång led af allt det onda som kan angripa en politisk kropp. Mahmud, som var ifrigt upptagen af de förändringar, han ville genomföra, hade inom sina egna provinser tillåtit uppkomsten af rivaliserande makter, hvilka hotade hans sons välde med sönderlemmelse. Han hade förlorat Grekland, hans makt i Tigris och Eufrat länderna var blott ett namn, fransmännen hade intagit Algier, Tunis var nästan oberoende och Mehemet Ali var obestridd herre öfver Egypten samt hotade Syrien och tillochmed Mindre Asien. Abdul Meschid fann sig vid 16 års ålder regent öfver trenne verldsdelars vackraste trakter men dock med knappast större makt än några af de grekiska kejsare, emot hvilka hans förfäder hade fört ett så segerrikt krig. Då vi taga i be traktande, hvilken den nye gossesultanens Iställning var år 1839, och den i hvilken hans LL ——AL AA