Göteborgsposten – 2 juli 1861, sida 1

——— — — — — .XK---—.-ÖX-s—— 22e2 2 2902 2 0 0092-X0-02 efterträdare nu inträder, så kunna vi få ett begrepp om den kraft hvarmed den europeiska diplomatien har arbetat och om de följer som hafva åstadkommits genom dess ansträngningar. Den första vigtiga händelsen under den nya regeringen var stäckandet af de äregiriga planer, som Mehemet Ali i Egypten uppställt för sig, idet han, gynnad af det franska kabinettet under mr Thiers, sökte att göra denna provins oberoende af porten samt kanske tillochmed drömde om att kullkasta Othmans dynasti. Lord Palmerstons politik, som vid detta tillfälle segrade, har sedan dess under tjugo års tid varit bifallen af Europas makter såsom den hvilken borde reglera deras åtgärder i förhållande till det turkiska väldet. Den kan sammanfattas i några få ord. Att försvara sultanen mot främmande makter och att hjelpa honom i att beherrska sina egna paschar har varit den politik som England understödt och giort gällande under hela Abdul Meschids regering. Resultaterna deraf äro högst märkliga. Lugn och ordning samt en centralisation utan like i afsende å dess fullständighet och en redobogen samt nästan tillochmed prålaktig lojalitet mot porten utmärker hvarje muhamedansk styresman inom hela riket. Under det Donauprovinserna erhållit en ställning som i sig innebär grodden till deras oberoende och under det Servien och Montenegro äro utmanande som vanligt, utsträcker sig sultanens myndighet i all fred och ro från de franska besittningarpes gränser i Afrika till den Persiska vikens stränder. Men med all denna skenbara enhet och styrka är dock det turkiska riket nu mera utlefvadt än då Abdul Meschid begynte att regera, ty turkarne sjelfva hafva förlorat mod och kraft. Påstöten af krig stålsätter nerverna hos ett slägte, som med verklig lifskrafti sitt inre är fallet i domning eller dvala, men den är för stark för dem, som nalkas gränsen af de år, som blifvit dem beskärda. Turkarne hafva icke återhemtat sig efter 1854 års krig. Det är uppenbart att, hvilken framtid ödet än må hafva förbehållit för detta folk, den muhamedanska samhällsbyggnaden dock först måste blifva helt och hållet förändrad innan ny kraft kan ingjutas hos det. Abdul Meschid var en typ för hela såvål slägtet som systemet. Han var i emfatisk mening en civiliserad turk, sådan som hans fader hade gjort den herrskande klassen till. Han var mild och hade motvilja för stränghet ända till ötverdrift samt uppträdde med värdighet och på ett förekommande sätt vid konferenser med främmande ambassadörer. Men drift och ettertanke samt tillbörlig omsorg om riket saknades hos honom helt och hållet. Det tjenar till intet, att utbreda sig öfver följderna a! denna olycklige furstes enskilda lif, hvilken, efter att vid fjorton eller femton års ålder hafva iurättat ett harem, hade en gammal mans hållning och utseende långt innan han uppnått medelåldern. Hans och hans hustrurs dåraktiga slöserier kände inga gränser. Hvart