Göteborgsposten – 29 juni 1861, sida 1

— Ja. Men det var sannt, fortfor Danton och rynkade sina tjocka ögonbryn, man har lemnat mig en egen rapport emot er, mina herrar? — Mot 0ss? stammade Gorain bleknande. — Man har försäkrat mig, att j ären tvenne trogna slafvar af den monarkiska makten, att ni, Gervais, förr anhållit om fullmakt som ministerns leverantör, och ni, Gorain, om rådmansvärdigheten. Skulle det vara sannt? — Store gud! sade Gervais, hvars ansigte började skimra i regnbågens alla färger. Aldrig i mitt lif har jag hyst en sådan tanke... Jag är en god patriot ... ingenting annat än patriot . .. Jag är folkets leverantör, det goda och förträffliga folket, jag -—Jag, afbröt Gorain, jag satt på Bastiljen, således... — Godt, sade Danton, men vaken öfver edra handlingar, j ären illa anskrifna i distriktet. — Vi skola hvarje afton gå till klubben! sade Gervais lifligt. — Och vi bära alltjemt den patriotiska kokarden! tillade Gorain och böjde hufvudet för att visa sin hatt med den trefärgade kokarken. — Gån till klubben, varen patrioter! återtog Danton. J ären inflytelserika inom ert qvarter: j måsten gifva godt exempel. — Vi lofva er det, hr Danton, vi lofva er