Göteborgsposten – 29 juni 1861, sida 1

— Hvarföre det? — Jag kan ej säga er orsaken till detta beslut, men det är fast, derom är jag säker. De bli 25 år gamla först tre år härefter, eller 1793. — Mina herrar, sade Danton, jag ber er om förlåtelse, men jag måste begifva mig till Chåtelet. -— Jag skall också ditåt, inföll Michel. — Och vi göra er sällskap, tillade Talma och fattade åter artilleriofficerens arm. Alla fyra lemnade nu trädgården och styrde kosan i den angifna riktningen mot les halles. Paris företedde der en helt annan anblick än i Palais-Royals trädgård. Der rådde denna verksamhet som är egen för ett stort salutorg midtunder djupaste freden. Då Danton gick öfver gatan Saint-Honorå, för att komma till kajerna, snuddade han mot tvenne borgare, hvilka flanerade långs butikerna, — Ah! utropade den ene och hoppade till: hr Danton! min beryktade hyresgäst. — Hr Gorain! inföll advokaten och stannade. Huru mår ni? och ni, hr Gervais! Gorain och Gervais svarade, såsom personer, hvilka voro ytterst smickrade öfver den heder, som den redan ryktbare politiske talaren bevisade dem. —Ni går att afhöra hr de Favras? frågade Gervais.