Göteborgsposten – 29 juni 1861, sida 1

kan minnas, och man vet nu mera icke hvart han tagit vägen. — Och den olycklige hr de Niorres? — Han dog två å tre månader efter processens slut. Hans svägerska följde honom genast. -Hade ban icke tvenne niecer? — Jo; tvenne oskyldiga, men dock de förnämsta orsakerna till förgiftningarne: det var de som skulle gifta sig med de båda sjöofficerarna. — Äro de äfven döda? — Nej; de sitta i kloster. De ha uppfört sig der beundransvärdt. Då deras onkel dog, afsade de sig genast den förmögenhet, som tillkom dem. — Ha de tagit slöjan? — Det vet jag ej. Men se här en, som kanske skall kunna upplysa er i detta fall. Danton visade härvid på en ung man, som gick igenom trädgården. Han vinkade honom till sig. Den unge mannen var Michel. — Var det icke hos er, som fröknarna de Niorres undertecknade sin afsägelseakt? frågade folktalaren honom. — Jo, svarade Michel med en bugning för Talma och artilleriofficeren. —Ha de ännu tagit slöjan? — Nej, icke ännu. De vilja vänta, tills de uppnått 25 år.