Göteborgsposten – 28 juni 1861, sida 1

— Behåll detta bref och lemna det åt markisinnan, hon skall för dig bekräfta dess innehåll, tillade galerkonungen. Grefvens ansigte betäcktes af en djup rodnad. — Således, utropade han, ha hon och du båda gycklat med mig! — Vi måste så, min bästa vän! svarade den alltjemt lugne galerkonungen. Jag, som var markisinnans förste man och tänker en dag göra mina rättigheter gällande, jag kunde icke egna mig åt att förskaffa henne hela arfvet efter hennes andre man. Den minsta oförsigtighet skulle ha störtat oss båda, ty man skulle då med skäl kunnat anklaga oss för att vara i komplott med hvarandra. Vi måste till skenet förblifva främlingar för hvarandra, och skickligt förmå en tredje person att handla, hvilken skulle tjena oss utan att ana det. Grefve de Sommes sänkte hufvudet; han kände sig beberrskad af det helvetiska snille, som hans fiende besatt. Han insåg nu allt; han fick nu klart för sig markisinnans och galerkonungens uppförande, och han, som hade trott sig leka med de andra, han nödgades nu erkänna, att han blifvit bedragen af ett par personer, ännu skickligare än ban. Han råkade vid denna upptäckt i en häftig rörelse. Galerkonungen, hvars blick förblef forskande