Göteborgsposten – 28 juni 1861, sida 1

sina boddörrar och gapade på oss med vänlig nyfikenhet, och mobben, isynnerhet dess ungdomliga del, hälsade oss alltemellanåt med uttryck som voro mera familiera än fina. I det hela taget hade vi intet skäl att klaga ofver folkets uppförande; gamin-slagtet tyckes vara temligen detsamma öfver hela verlden. Tre dagars vandringar i Peking eller åtminstone i de delar deraf som äro tillgängliga för fremlingar — det officiela qvarteret är hermetiskt tillslutet for dem — visade mig föga att beundra undantagande muren omkring staden och en vacker utsigt kallad Pay-hay. Orenlighet, förfall och elak lukt hatva högsta väldet i De tiotusende årens herres hutvudstad. Då vi omtalade vår afsigt att besöka den stora muren, hvars närmaste del är omkring 50 eng. mil från Peking i rakt nordlig riktning, berättade man oss naturligtvis om de oötverstigliga hinder vi skulle ha att möta, risken af att falla i de upproriskes händer, af att anfallas af röfvare samt framför allt af att påtraffa kejsaren vid hans intåg i staden, hvilket vore farligare än något annat; men gamle resande i östern äro vana vid sådana spådomar, och vi begålvo oss åstad, öfvertygade om att dåliga vägar och ogent bemötande skulle vara våra värsta fiender. Vi passerade utgenom samma port, hvarigenom vår armå intågade, samt gjorde en omväg af en å två eng. mil för aw besöka den ryska begrafningsplatsen, der ett groft sten-monument med en inskrift var upprest öfver våra stackars mördade landsmän. Ingen engelsman kan stå framför den stenen och tänka på den förfärliga tortyr dessa tappra män, åt de flesta af hvilka döden först sent bragte befrielse, utan att känna att dessa de mest bedrägliga och skamlösa mord, som någonsin begätts, blifvit blott ofullständigt hämnade genom förstöringen af ett eländigt palats och genom utkräfvandet af några tusende pounds. — En gammal kines, en ifrig kristen -— ifall ett upprepadt användande at korstecknet är ett bevis på kristendom — är begrafningsplatsens väktare, och han redogjorde för oss i hvilken ordning de mördades lik äro jordade. Efter att hafva lemnat detta sorgliga ställe och efter att hafva passerat Llamatemplet, som bär förfärliga spår af fiendens hand och å hvilket en inskrift i kalk underrättar om att det under ockupationen tjenstgjorde såsom militärstall, fortsatte vi vår väg genom en ofruktbar landsträcka och erhöllo nattqvarter i en liten by tillsammans med 20 å 30 mongoliska soldater som voro på väg mot rebellerna. En dagsresa mera förde oss till Chataou, en by vid foten af den stora muren. Vägen för de 15 sista milen hade varit så dålig att vi måst lemna våra hästar i Nankan och i stället hyra oss tartariska ponies, och ingenting kunde mera säkert än dessa små djur hafva fört oss oskadade fram genom denna bergstrakt. I daggryningen följande morgonen klät