Göteborgsposten – 27 juni 1861, sida 1

Uttrycket i hvartdera af dessa båda ansigten skulle ha erbjudit en förträfflig modell åt den målare som är vän af kontraster. Grefve de Sommes, som var ett offer för raseri, företedde i sitt ansigte en stark vrede och en känsla af vanmakt. Lugn och orörlig, behberrskade galerkonungen sin kamrat med tyngden af sin öfverlägsna intelligens. — Hör, Bomboulå, återtog han, jag vill förklara mig tydligt. Du är min son, det är sannt, men för sådana menniskor som jag hafva blodets band ingen betydelse. Det är icke derföre att du är mir son, som jag upphöjt dig till den rang du innehar, utan blott derföre att jag i dig funnit er person med öfverlägsna naturgåfvor, ett ovanlig! snille och alla de stora passioner, som förmå oss att utföra stora ting! Nu känner jag dig; jag vet fullkomligt alla dina fel. Du är stolt, du är otacksam. Om jag sätter dig i besittning af förmögenheten, skall du icke mera känna mig, ty du skall då ej längre behöfva mig. Jag behöfver dessutom ännu din klokhet och dina tjenster, och vill behålla dig qvar under mitt välde. Tror du, att det är en dum kärlek till guldet, som förmått mig önska egandet af dessa skatter, hvilka jag vetat hopsamla, så att du kan nå dem? Jag beherrskas af