Göteborgsposten – 27 juni 1861, sida 1

ett efter bestämda examina och aflagda kunskapsprof genom regeringens utnämnande konstitutueradt advokatstånd. Han söker visa att det genom den fortgående historiska utvecklingen, hos oss likasom hos de flesta andra folk som höjt sig till en mera omfattande kul tur, nödvändigt uppkommit ett svalg emellan det allmänna rättsmedvetandet och den i lagarne bestående rätten, sådan den uppfattas och måste uppfattas af rättsvetenskapen och de som studerat lagarne ex professo. Han söker visa huru deraf uppstår en nödvändighet af att slå en brygga öfver detta svålg och åstadkomma en förmedling mellan folkets allmänna rättsmedvetande och lagarne sådane de lefva i rättsvetenskapen. Han söker vidare visa huru nödvändigheten af en sådan förmedling i de flesta länder framkallat ett advokatstånd samt huru den äfven hos oss föranledt bruket af sakförare som nu är temligen allmänt, och gjort förandet af andras tålan vid domstolar till ett nästan eget yrke. Derpå framhåller han okunnigheten och bristen på duglighet äfvensom en hel mängd andra fel hos en stor del af dem, som egna sig åt detta yrke, samt söker visa att de derigenom äro föga egnade att åstadkomma den förmedling mellan rättemedvetandet hos folket och lagarne samt rättsmedvetenskapen, som kan anser kunna åstadkommas endast genom ett advokatstånd, samt, drager derur den slutsatsen att ett advokatstånd borde organiseras, som vore mera tjenligt att åstadkomma en :sådan förmedling. Och detta anser han kunna ske genom införandet af ett advokatstånd som efter vissa aflagda prof skulle antagas och konstitueras af regeringen och hvars medlemmar vore de enda hvilka finge såsom fullmäktige vid domstolar och andra embetsmyndigheter allmänneligen brukas. Hela detta resonemang är nu visserligen så till vida riktigt att det förefinnes ett missförhållande deruti, att lagen — som dock skall utgöra en norm för allas handlingar och som hvar och en derföre måste anses känna — numera står så långt ifrån folkets allmänna kunskap, att förutsättningen om folkets kännedom af densamma i verkligheten är osann och att det endast är ett visst antal menniskor, de rättslärda som fullt hafva reda på dem. Det är också vidare riktigt, att advokaterna i viss grad kunna utgöra en förmedling vid ett sådant förhållande eller åtminstone kunna bidraga att göra olägenheterna deraf mindre, äfvensom att ifall advokatyrket finge idkas först efter det man på så sätt, som i det gjorda förslaget framställes, legitimerat sig dertill, vårt advokatstånd då i visst afseende äfven säkert blefve skickligare och dugligare. Men på samma gång en sådan åtgärd skulle rensa advokatståndet och sålunda afskaffa det onda som ligger deri att advokatyrket missbrukas, skulle det äfven ge ett svårt slag åt en sak, som står vida öfver allt hvad genom en sådan åtgård kunde vinnas, nemligen åt individens rätt att vara man för sig, samt skulle vidare leda till