Göteborgsposten – 26 juni 1861, sida 1

hvilobädd, den andre i en mjuk och beqväm fåtölj. Den förre, som var mycket simpelt klädd, var den förfärlige chefen för den stora associationen, Noöl trädgårdsmästaren, Saint-Jean betjenten, galerkonungen, en hemsk trecnighet, för hvilken trenne olika personer tycktes vara nödiga, för att man skulle kunna förklara de många brott, hvilka likväl begåtts af en enda hand. Den andre, hvilken var elegant klädd som en förnäm man på den tiden, var Banditen Bamboulå, grefve de Sommes, galerkonungens allierade, hertigens af Chartres gunstling. De njöto båda af den seger deras förhatliga stämplingar och intriger lyckats vinna. — Landsförvisningen faller mig icke det minsta oläglig, sade galerkonungen och sträckte ut sig beqvämt på kuddarne. Den öfverensstämmer tillochmed bättre med mina afsigter. Jag skulle visserligen föredragit ett sjelfmord, som bastigare och säkrare skulle slutat affären; men eftersom markisen velat undvika att adoptera detta af dig så sinnrikt uppgjorda förslag, är dock en ständig landsflykt och en omedelbar afresa bättre än skådespelet af en offentlig exekution och isynnerhet väntan på denna exekution. Hvem vet hvad som skulle kunna ske tillsdess? Förstår du, Bamboulå? de båda unga männen, som blifvit fällda af sina domare och landsförvista af