Göteborgsposten – 26 juni 1861, sida 1

konungen, äro mycket brottsliga i allas ögon. Den särskilda gunst, de åtnjuta, bevisar ännu mera denna brottslighet; ty man benådar ej or skyldiga. De äro förlorade; de existera icke mera, hvarken för oss eller verlden Det är allt hvad vi behöfva. Det gör oss detsamma, om de bli begrafna i Frankrike eller fortlefva sina dagar i Ostindien. De finnas numera icke längre mellan oss och lyckan, men väl emellan oss och anklagelsen. Således allt är godt och målet är uppnådt. — Hvar äro de? frågade Bamboula. — Jag vet icke och det gör mig också detsamma. Allt hvad jag vet är, att de för tvenne timmar sedan afrest urder säker bevakning till Brest, och att jag utdelat befallningar, att mitt folk må längs hela vägen vaka öfver att polisen gör sin pligt, på det fångarna ej må kunna undslippa. Jag vet äfven, att ett fartyg genast skall gå till sjös, då de kommit ombord . . . och sedan dit konungen skickar dem. Säkert är, att de ej skola återvända till Frankrike och att vi ej mera hafva något att frukta af dem. — Det är sannt, mumlade grefven med en gillande åtbörd. — Apropå, återtog galerkonungen, det är min skyldighet att önska dig lycka. Du har med beundransvärd skicklighet betjenat dig af