Göteborgsposten – 22 juni 1861, sida 1

härma hr Lenoir och ändtligen njuta några ögonblicks frihet . — Är jag kasserad ? frågade Jacquet, utan att dock förråda den ringa aste rörelse. — Nej... men ni uppmanas att, tills någon ny ordre kommer, hålla er på minst tjugo mils afstånd. Jag tror, att ni får Orltans till vistelseort. — Godt! Skall jag resa genast? — Ja, det tror jag. — Men jag har några vigtiga papper... — Hr de Crosnes har skickat någon att taga vård om dessa papper. Var utan fruktan! Jacquets ansigte förblef lugnt och han var fullkomligt herre öfver sig sjelf. — Är det ni, hr Rick, som fått i uppdrag att arrestera mig och föra mig till mitt nya hemvist? frågade han. — Visst icke, hr Jacquet, svarade Rick. Jag medför ingen befallning rörande er. Men jag vet att en polisgevaldiger och en vagn vänta er nedanför denna trappa, och jag har velat sjelf underrätta er derom, i tanke att slaget skulle bli mindre smärtande, om det gåfves af en väns hand. — Stor tack! inföll Jacquet med en bugning. Var öfvertygad om min hela erkänsla. Den i onåd fallne agenten helsade med ett förtjusande leende sin segrande rival och gick