Göteborgsposten – 22 juni 1861, sida 1

-a a — på senare tider blifvit framdragna derstädes. Och det är icke i de lägre klasserna, der brist och fattigdom kunna förleda till brott, eller bland det slägte, som gjort bedrägeriet och brottet till sitt lefnadsyrke och som utgör en af pohsen väl känd och bevakad klass, som sådant inträffar. Det vore icke underligt. Der en enda stad har lika många innevånare som annorstädes i verlden ett halft konungarike, der må man icke förvåna sig öfver om de erkända tjufvarnes antal vore stort nog att kunna bilda en egen stad tör sig. Dev är i de högre klasserna, bland personer, som i England ansetts utmärka sig högt genom denna respectability, hvarå man der sätter så stort värde, som dessa stora bedrägerier och försnillningar, som vi syfta på, inträffat. Vi påminna blott om den stora stölden från engelska banken för någon tid sedan, samt om den dels svekfullhet, dels vårdslöshet, som visat sig ega rum i skötandet och förvaltningen af åtskilliga allmänt ansedda och aktade offentlige bolag och sällskaper, om hvilka det nästan skulle ansetts förmätet att våga misstänka något sådant. Ett bedrägeri at detta slag omtalas återigen i de tidningar de senaste posterna medfört från England. Ett brandoch lit-försäkringsbolag i London, The Royal Exchange Fireand Life-office hade såsom sin agent i Manchester i längre tid haft anställd en mr Edward Williamsson, hvars fader förut innehaft samma befattning för sällskapet i 45 år, så att agenturen för bolaget i nära 60 års tid hade varit i denna familjs händer, utan att något varit att anmärka mot dess innehafvare. Mr Williamsson ansågs äfven i Manchester för en högst respectable man samt ansågs ega ansenlig enskild förmögenhet, som satte honom i tillfälle att lefva på ett komfortabelt och elegant sätt. Det väckte dertföre mycken och obehaglig förvåning i Manchesters mest ansedda och inflytelserika kretsar, då för något mer än en vecka sedan det ryktet först spridde sig derstädes, att mr Williamsson hade blifvit anklagad för förfalskningsbrott samt på grand deraf blifvit tagen i fängsligt förvar. Följande dagens tidningar bekräftade äfven sanningen deraf och de närmare detaljerna rörande de upptäckta bedrägerierna och sättet huru man fått reda på dem voro ännu mera egnade att öka förvåningen. — Anklagelsen mot mr Williamsson var, att han hade bedragit på pengar det brandoch lifförsäkringssällskap, hvars agent han var, genom att förmedelst förfalskade dokumenter hafva ledt bolaget att utbetala ersättning för hos detsamma assurerad egendom, som af honom uppgifvits hafva brunnit upp, ehuru i sjelfva verket några sådana eldsvådor som de uppgifna icke egt rum, samt att på samma sätt hafva ökat beloppet af de bona fide anspråk, som försäkringstagare vid brandförluster hade gjort hos bolaget. Huru länge detta bedrägeri fortfarit var osäkert men de summor assuransbolaget sålunda förlorat ansågos vara högst betydliga, och de fingerade fordringar, som på de fyra sista månaderna utbetalts af sällskapet ansågos bestiga sig till nära 3000 . Det var helt och hållet genom en tillfällighet, som saken kommit i dagen och utan densamma hade systemet kanske ännu länge fortgått likaså ogeneradt, som förut. En gentleman