Göteborgsposten – 22 juni 1861, sida 1

— De äro starkare än vi! sade Jacquet och följde Fouch. I väntsalen mötte Jacquet en högväxt man, som helsade honom med ett vänligt leende. -Hr Rick! utropade Jacquet och tog ett steg tillbaka. -Han sjelf, bästa hr Jacquet, svarade den andre. Han sjelf, som ej gerna skulle vilja vara här i detta ögonblick ... — Har ni någon obehaglig underrättelse att meddela? — Var öfvertygad, hr Jacquet, att jag är bragt ända till förtviflan . . — Hvad är det? afbröt Jacquet. — Ni vet, att hr Lenoir begärt permission af konungen, för att hemta nödig hvila, och att H. Maj:t värdigats bevilja honom detta . . . — Samt utnämna hr de Crosnes i hans ställe? sade Jacquet otåligt. — Riktigt. — Nåväl! jag gillar detta beslut af H. Maj:t. Var det allt hvad ni hade att säga mig? — Icke alldeles . . . — Då... lyssnar jag, hr Rick! Finnes det något mera, som kan röra mig? — Föga, hr Jacquet. Blott en liten order från hr de Crosnes, som tillåter er, att få efter