Göteborgsposten – 21 juni 1861, sida 1

— Jag skall säga er det... Ett lätt slag hördes på dörren, som öppnades för Jacquet, hvilken af polislöjtnanten fick tecken att närma sig. — Känner ni denne man? frågade han och visade på Fouch. — Mycket väll! svarade Jacquet. — Och ni går i god för honom? — Såsom för mig sjelf. — Vi ha således blifvit lurade? -— Helt och hållet, monseigneur. Vi ha narrats in på en falsk stig. Lyckligtvis kom jag snart på rätt spår. Minns ni hvad jag sade er monseigneur? Allt hvad jag då försäkrade har slagit in. Grefve de Sommes har stulit Bernards barn, för att åt m:me dHorbigny bevara den förmögenhet, hennes dotters död beröfvat henne. Detta lider ej mera något tvifvel. — Men bevisen? utropade Lenoir. — Vi skola denna gång ha dem, jag ansvarar derför. — Jag också, tillade Fouch. — Än mera, återtog Jacquet, monseigneur påminner sig väl min förklaring om en person, som gjorde sig till mitt andra jag ända derhän att han bedrog mina egna agenter. — Ja; nåväl? — Nåväl! jag vet hvem han är; hr Fou