Göteborgsposten – 21 juni 1861, sida 1

hindrades från att gå in i hamnen, dock tillätos att obehindradt återvända till Mobile för att uppför Alabamafloden föra denna mängd lifsmedel till Montgomery, hvarifrån den nu med jernväg försändes hit till de belägrande trupperna i Pensacola. — Sådant praktiskt skämt förlänar förberedelserna till denna strid ett skimmer af oskuld, som dock svårligen skall öfverlefva den första blodsutgjutelsen. Vår skeppare återvände från land med en ordonans som medförde den nödiga tillåtelsen för Diana att lägga wll vid varfvet. Jag steg i land och fördes af en af generalqvartermästarens adjutanter genom denna lilla bys skuggiga gator. Varfvet är en anläggning af utomordentligt nätta, från hvarandra skiljda hus, med trädgårdar framför sig samt med pelaregångar, verandor och venetianska jealousier för att hjelpa de täta träden att afhålla solens stekande strålar, hvilka om sommaren äro brånnheta, och hvilka äfven nu verkade med sådan kraft, att de gjorde det påstående jag hörde, att medeltemperaturen -vore lika hög som i Calcutta, fullkomligt troligt. De små gräsfläckarne invid dessa träd voro betäckta med små staplar af kanonkulor; tält voro uppslagna under träden och husen voro alla upptagna af officerare som pratade, rökte och drucko vid de öppna fönstren. En mängd personer i halfkrigiska drägter at alla slag samt med sidovapen ,ströko omkring på kajerna samt planerna utånför husen. Jag ledsagades in i ett at dessa och befann mig i ett ganska behagligt bordssällskap, hvars medlemmar till största antalet utgjordes af officerare tillhörande zouave-korpsen från New Orleans; en, en dansk hade varit med vid Idsted, Kiel och Fredericia, en annan främling hade tjenat i södra Amerika, en annan åter hade stridt 1 hälften af Europas insurrektionskrig. Vin fanns till öfverflöd, och skrattet samt talet var högt. Mr Davis, åtföljd af mrs Davis samt några af kabinettets ledamöter, hade rest hit från Montgomery samt varit här hela dagen och man trodde att hans besök häntydde på ofördröjlig början af fiendtligheterna. Under det vi sutto der inträdde en adjutant från general Bragg och inbjöd mig att infinna mig i generalens högqvarter. Vägen var, såsom jag fann, mycket lång och mycket obehaglig, för den djupa sandens skull, i hvilken foten för hvarje steg sjönk ned till ankeln. Vi passerade längs en lång rad nätta, vackra och luftiga villor inom sjelfva varfgården, samt utsläpptes genom porten vid uppvisandet af våra pass, och fortsatte vår väg längs stranden som var garnerad med en rad af hus helt nära vattnet. Dessa hus innehades alla af trupper eller användes som magasiner. På vissa mellanrum hade några kanoner blifvit uppställda, skyddade af sandpåsar och bröstvärn. Under det vi arbetade oss fram i sanden anropade adjutanten en kärra som vi mötte, tog den i vår tjenst, och i den fortsatte vi vår väg med litet mindre besvär. Plötsligt red en hög man, rak i ryggen och med blå rock, en lätt kepi, sam a a