Göteborgsposten – 20 juni 1861, sida 1

ARON AN BRANN NNE OT ANSETT ATS TEATRAR SEAN ENARE SVEA TANNE EN handhaft sin befattning: hans fall var följden af en hofintrig. Å andra sidan kunde polislöjtnanten, vid blicken på de händelser som hotade, ej tillbakahålla en suck af lättnad vid tanken på att han skulle bli befriad från en stor börda. Processen om halsbandet, hvilken skulle gifva ett så hårdt slag åt den monarkiska byggnaden, började arbeta i alla sinnen. Drottningen, kardinal de Rohan sågo sig komprometterade i denna mörka historia. Lenoir hade bäfvat tillbaka vid åsynen af den djupa afgrund, som plötsligt öppnades under honom och han hade tillbragt många smärtsamma timmar med att öfverlägga om det handlingssätt han skulle följa. Den 10 Augusti 1785, kl. 6 på morgonen, dagen efter m:me Bernards död och samma dag som domen skulle falla öfver markis dHerbois och vicomte de Renneville, befann sig Lenoir i stor själsspänning, ty så lockande är makten, att man: aldrig vill släppa den. Han gick med stora:steg genom sitt arbetsrum. Mer än en halftimme hade förrunnit under denna uttrycksfulla pantomim, då den tapetdörr, som skiljde detta rum från en salong, sakta öppnades och en svartklädd jägare inträdde. — Monseigneur . . . sade han sakta, som om han fruktat att störa polislöjtnantens drömmar