Göteborgsposten – 20 juni 1861, sida 1

m———— — —NN staternas tjenst. Vi uppgjorde vårt kontrakt med skepparen på skäligen goda vilkor, och sedan vi intagit förnödenheter och provision för resan afseglade vi från Mobile om aftonen d. 14 Maj med de korifedererade staternas flagga i masten; men såsom en försigtighetsåtgärd hade jag dock tagit med mig från engelska konsuln för tillfället i Mobile, en engelsk flagga, hvilken jag i förening med en stilleståndsflagga ansåg skola kunna bidraga till ett gynnsamt emottagande af Förenta Staternas blockadeskader. Vår skuta, hvars något holländska byggnadsart icke lofvade särdeles hastighet, hade snart till vårt stora nöje passerat Mobileviken utföre samt kom till de vid dess mynning belägna fästena, jag i mitt förra bref omtalat. Vi passerade utan att blifva anröpade genom den trånga rännan invid det ena at dem, genom hvilken vår kapten i trots af frånvaron af alla bojar och remmare styrde med god fart, letande sig väg blott med tillhjelp af ett sänklod, hvars angifvelser ofta nog utvisade, att vi icke hade många tum vatten Under kölen. Kusten längs hvilken vi seglade sedan vi kommit ut i sjön är platt som en pankaka, ett bälte af hvit sand, betäckt af träd och stockar som flutit i land samt af granskog. Intet hus, ingen mensklig boning stod att se under de 40 eng. mil vi hade att tillräggalägga fran Mobilevikens mynning till Pensacolabngten. Landet är ödsligt, fullt af kärrmoras, tillhåll för vilda änder, krokodiler, ormar och pelikaner samt af laguner som vidga sig till sjöar, insvept i granskogar, kändt endast af de vilda djuren, som äro dess invånare, och af de gamla flibustiererna, samt svärmande af mosquitos. Då Diana strök långs kusten på !, mils afstång derifrån sågo vi stora fiskar, som ströko ut från grunden, och i det underbara fosforsken som vattnet har hårstädes om nätterna sågo vi skymten at en haj som förbi vår farkost begaf sig ut på sina glupska ärenden. Vinden var så gynnsam och Dianas snabbhet så stor, att vi mörkret skulle hafva rusat rakt in ibland den blockerande flottiljen. Vi höllo derföre ut till sjös och väntade ett par timmar. När det begynte dagas styrde vi åter med fröjd mot land och vid dagens första strålar sågo vi fort MRae, fort Pickens och flottans master höjande sig framför oss i horisonten, der vattnet och det låga landet sammanblandade sig med hvarandra. Fort M:Rae ligger på vestra kusten af det fastland som omsluter Pensacolaviken samt är de konfedererade staternas truppers händer, Midtemot på andra sidan ligger fort Pickens på yttersta spetsen at en sandbank kallad Santa Rosa Island, hvilken i en sträcka af 45 eng. mil löper parallelt med fastlandets strand på ett afstånd af mellan 1!; och 4 eng. mil. Faåstet MRae är ett fästningsverk af en föråldrad skola. Det tyckes hafva sjunkit i sina grundvalar, kronorna å flere af kasematterna hafva gått sönder och murarne mot vattnet se dåliga ut. Fort Pickens der