Göteborgsposten – 15 juni 1861, sida 1

Det var mörkt som i en graf, och vi skulle lätt kunnat såra våra vänner om vi börjat slåss... — Men de slogos väl! — Först och främst, återtog Gervais, äro vi icke soldater . ., — Det syns! afbröt Lefebvre. I — Det var dessutom så mörkt. i — Ått ni togo till schappen! — Nej, man ryckte ut oss från vagnen. — Och ni läto taga er! — Ursäkta! sade Gorain och svettades svårliga, ty ända dittills hade han blott haft beundrare, och mamma Lefebvre högg nu hvarje ögonblick in på hans ord, hvarigenom han råkade i den lifligaste moraliska förvirring, Då man så tvärt dragit oss ut ur vagnen, visste vi icke, om vi befunno oss i händerna på våra vänner eller fiender, och i en sådan osäkerhet bör man afhålla sig... — Från att låta taga sig! tillade Lefebvre. Jag för min del skulle ha slagits... — Men om våra vänner ... — Kortligen, afbröt mamma Lefebvre, j I märkten väl till slut, att j haden att göra med J edra fiender . . . — Ja, min fru, men då var det för sent, vi befunno oss i tjocka skogen . -..