Göteborgsposten – 15 juni 1861, sida 1

—— ee stråle. Tiden förrann och de erhöllo icke någon underrättelse. — Min dotter är för alltid död eller förlorad för oss, och hr Fouch vågar ej meddela oss denna nedslående nyhet! sade den arma modren och fästade på sin man sina rödsprängda och torra ögon, hvilkas tårekälla sorgen redan för längesedan hade uttorkat. Bernards hade aldrig sett Lefebvres före Fouch6s afresa. En slump hade närmat dem till hvarandra. — När Hoche transporterat Mahurec till m:me Beauvais, den gamla qvinnan som vårdat den sårade, förlorade sjömannen ymnigt sitt blod. Snart var det slut med linnet; för att lägga på såren, och då man mera saknade penningar än god vilja, kunde man ej tänka på att köpa sådant. Hoöcke tänkte redan skynda till sin tante eller m:me Lefebvre i Versailles, men denna resa erfordrade flera timmar och den stackars gossen var i stor förvirring, då han plötsligt ihågkom sin vän Jeans husbonde, Bernard, Han begaf sig dit och fick hvad han begärde. Der talade han naturligtvis om Mahurec och händelserna i hotel de Niorres. Då han kom tillbaka till matrosen, berättade han färgarens sorg, och när m:me Lefebvre tog, enligt sitt löfte, plats vid den sårades bädd, blef hon full