Göteborgsposten – 15 juni 1861, sida 1

hvilka till följd af skilda inflytanden modificera den vanliga ebben och floden. Men äfven andra mindre dominerande himlakroppar hafva utan tvifvel utom solen och månan ett betydande inflytande på jemnvigten hos vattnet å jordens yta. Ebb och flod äro dock icke hafsvattnets enda rörelse. Under denna rörelse, som visar sig å ytan, finnes en annan i hafvets inre — stömmar, hvilka röra sig bredvid hvarandra å olika djup, eller å samma djup men i olika riktningar — heta strömmar och kalla motströmmar, som sinsemellan bilda en cirkulation i hafvet samt åstadkomma ett utbyte af salt och sött vatten och likasom utgöra en ömsesidig pulsation. Den varma pulsådern rör sig från equatorn till polen, den kalla från polen till equatorn. Skall detta uttrycka att dessa tydligt åtskiljda, föga blandade strömmar helt och håilet, såsom man ofta gjort, kunna förliknas med kärlsystemet, venerna och artererna hos de högre organiserade djuren? Alldeles icke; men de hafva en viss likhet med den mindre bestämda cirkulation, lHvilken naturforskarne nyligen upptäckt hos några af de lägre djnren, såsom molluskerna. Sådant är hafvet Det liknar ett ofantligt djur, som blifvit stå ende på organisationens första ståndpunkt. Ibland alla den nyaste tidens forskare har amerikanaren Maury egnat hafvet de mest sorgfälliga och mödosamma forskningar och han har har på ett verkligen snillrikt sät upplyst oss om vattnets och luftens ömsesiga harmoni. Såsom vattenoceanen, sådan är äfven luft oceanen. Dess strömmar, dess utbyte af sina skilda delar äro fullkomligt likartade med mot svarande företeelser hos hafvet. Den förde lar värmen på jorden, den åstadkommer tork: och fuktighet. Den senare upphemtar der från hafven, från centraloceanens oändlig: yta, i synnerhet från tropikerna; den förr: från de brännande öknarne, de stora konti nenterna, gletcherna, hvilka utsuga ur der all fuktighet ända till sista droppan. Eqva torns hetta och polens köld förändra dunster nas täthet och fuktighet och åstadkomma så lunda med hvarandra afvexlande horisontal: strömmar och motströmmar. Under eqvatori åstadkommer hettan, som gör dunsterna lät tare, så att de stiga mot höjden, strömninga nedifrån uppåt. Innan de fördela sig, sväfv: de omkring i den dunkla reservoar, som bil dar en molnring rundtomkring jorden. Vattnets och luftens strömningar äro så lunda väsendtligen helt andra än ebbens oci flodens pulsation. Den senare är en verkning af planetariska förhållanden under det de förr: specielt tillhöra jorden och bilda dess egent liga och innersta lif. Till sitt väsende är hafvet högst regel bundet och underkastadt endast stora, perio diska. rörelser. Stormarne äro endast öfver gående, af vindarne framkallade kriser. De är företeelser, som blott ga rum på ytan och son på intet sätt beröra hafvets inre hemlighets fulla väsende. Det vore dåraktigt, att af enskilda feber anfall vilja sluta sig till en menniskas tempe rament. Hurru mycket mera dåraktigt vore det icke att döma hafvet efter dess momen tana, yttre rörelser, som på sin högsta höjc