Göteborgsposten – 14 juni 1861, sida 1

le nu hvilånde partiela reformförslagen för let de vilja något mera radikalt, icke kunna förklaras på samma sätt genom att förulsätva ärlighet och intrig hos dem. I den nyss omnämnde af H. T. uppställda förklaringen öfver denna motsägelse heter let visst, att de vilja endast en sådan reform som lägger makten i deras händer, och ifall reformen icke är sådan, så vilja de den icke. Men detta förklarar alldeles icke hvarföre de eftersträfva en radikal reform. Skall den lägga makten i händerna på de personer, som nu predika den? Och skall deras makt förminskas ifall de hvilande förslagen gå igenom? En radikal reform skall ju lägga makten i folkets och icke i deras händer, eller åtminstone i deras händer endast såvida folket föredrager dem framför andra. Och kan man i så fall säga att de genom den reform de påyrka skola få mera makt än hvar och en annan, som har lika stort tillfälle som de att inverka på folket? Oss synes derföre att den ifrågavarande motsägelsen väl kan tillkännage mycket oförstånd och bristande klokhet hos dem, som göra sig skyldiga till densamma, men att den alldeles icke kan förklaras genom en supponerad oärlighet och bakslughet hos dem som begå den. Annorlunda är saken i afseende å dem, som med påstående om att vilja en representationsreform och fyrståndssystemets afskaf fande, dock opponera sig mot de petitioner, som åsyfta att bereda en sådan. Detta kan förklaras ifall man anser deras innersta afsigt vara att hindra en representationsreform och bibehålla fyrståndssystemet, men den kan icke utan motsägelse förklaras på något annat sätt. Redan i våra förra artiklar framhöllo vi, att fasthållandet af de nu hvilande reformförslagen och oppositionen mot de nu pågående petitionerna till regeringen är något fullt logiskt, blott ifall man anser fyrståndssystemet böra bibehållas, men huru det aldrig kan hänga ihop att erkänna ett mål såsom riktigt, men på samma gång opponera sig emot at men försöker uppnå det. N. D. A., som å petitionernas motståndares vägnar upptagit vårt resonnemang till granskning, erkänner också till hältten detta, och menar, att om det blott vore säkert att de, som i de föreslagna petitionerna yrka på en genomgripande reform, icke skulle förkasta de nu hvilande partiella förändringsförslagen vid nästa riksdag, så vore det visst rätt att ansluta sig till desamma; men, menar det, då det är att befara det de radikale vid nästa riksdag skola söka att få de hvilande förslagen förkastade och såsom förevändning derför använda yrkandet att vänta på ett genomgripande förslag, så är det riktigt att försöka motarbeta alla sträfvanden till ett sådant, för att derigenom undanrödja denna förevändning. — Men antaget äfven att en del at dem, som nu agitera för petitionerna till regeringen — ty att icke alla skola göra det, det veta vi, och hoppas att det skall bli högst få — antaget äfven att en del af dem vid nästa riksdag skulle företaga