Göteborgsposten – 13 juni 1861, sida 2

tiförlängdt med 2 timmar, i det afgångstiden I blifvit framflyttad till kl. 8 e. m. t Prygelstraffet. Man har för alltid borttagit spöstraffet å verkliga ogerningsmän, då utgående från den åsigten att detta straff på intet sätt öfverensstämde med vår tids mildare lagstiftning, utan tvärtom mera tillhörde råare seder och dessa liknande barbariska straff. Detta gällde brottslingar, men lör fosterlandets försvarare, för krigaren qvarstår ännu prygelstraffet, fördömligt i sin princip. Hvilken skriande motsägelse ligger icke i den mot brottslingar visade filantropien och den mot landets krigare bibehållna lagbestämmelsen från åldre tider! Ur våra frivilliga skarpskyttekårers reglementen försvann också den nesliga paragrafen om prygel; hvarföre skola då våra krigare vara underkastade detta straff? Gäller det att rycka i strid mot en fiende, äro vi öfvertygade om, att den svenske krigaren, att döma af historiens vittnesbörd, ätven vet hvad mod och fosterlandskärlek vill säga, utan att behöfva drifvas mot kanonmynningarne af hotelsen om prygel. Den påpekning skarpskyttekårerna gifvit genom sin uttalade ovilja mot den i krigsartiklarne qvarstående prygelparagrafen utvisar mer än allt Jannat, huru djupt afskydd denna gtraffmetod Jär af folket. Må det derföre vara pressens enhälliga föresats, såsom den allmänna meningens språkrör, att öfverallt och alltid, när så göres behof uttala sitt skarpa klander, sitt bestämda ogillande af hasselkäppens inflytande! — Till ofvanstående yttrande föranledas vi nu närmast af följande berättelse i Helsingborgs-Posten för d. 3 d:s: En sorglig tilldragelse timade i Östersjön d. 30 maj, ombord å ångkorvetten Orädd, i det att en båtsman vid namn Bergman, tillhörande Norra Hallands båtsmanskompani, kastade sig öfver bord i sjön och omkom; flera försök gjordes för hans räddning och upptagande. Bergman, som var endast 25 år gammal, lärer hafva tagit detta förtviflade beslut af fruktan for ett honom ådömdt prygelstraff. Detta borde lända vederbörande till varning att icke under seglation låta verkställa dylika bestraffningar för förseelser ombord å kronans fartyg. Deras majestäter, konungen och drottningen jemte prinsessan Louise lära, sedan det förestående öfningslägret på Ladugårdsgärdet slutat, komma att, enl. Å.-B., företaga en resa till någon utländsk badort. — Från Gefle berättas: Enligt hvad med en viss tillförlitlighet törljudes, lärer staden på hösten komma att hugnas med ett besök af konungen och prins Oscar. H. M:t lärer dock här göra endast ett kort besök under resa för att bese Gustaf-Wasa-monumentet i Utmeland; prins Oscar förmodas komma att här vistas några dagar för en här länge i görningen varande frimurareloge. Utgången greflig ätt. Med excellensen grefve C. A. Löwenhjelm, som i söndags afled i Stockholm, utgick grefliga Löwenhjelmska ätten å svärdssidan. Svenskar i Siberien. Resebeskrifvaren Atkinson omtalar i sin skildring öfver Siberien och Amurlandet i Asien, att staden Irkutsk eger flere ansenliga byggnader, hvilka kunna i arkitektonisk skönhet mäta sig med många beryktade i Europa. Dessa byggnader angifvas hafva blifvit uppförda af svenska ingeniörer, hvilka ditskickats i krigsfångenskap, sedan de i slaget vid Pultava fallit i de segrande ryssarnes händer. Ihjelsågad person. Vid Hernösands ångsåg inträffade d. 5 d:s den gräsliga olyckshändelsen, att en af der anställde arbetare, under några upptåg med sina kamrater förlorade jemnvigten och råkade komma vid kantskärningsbladet, som genast genomskar ena armen och större delen af bröst och mage, så att mannen efter ungefär en timmes förlopp afled under de ohyggligaste plågor. Oscars-stenen å Gotland. D. 8 d:s kl. 5 på e. m. aftäcktes på exercisplatsen, 3 mil utanför Wisbys Söderport, den minnessten, som )