Göteborgsposten – 13 juni 1861, sida 2

eve RAVE — Jag kommer nu från reparationsbädden, der Jag blifvit bättrad efter tvenne svåra sjöskador, svarade Mahurec. Först i dag morse vågade jag åter sticka ut till sjös; jag har också låtit bogsera mig hit i karriol; men, stopp! det är ej mig frågan gäller. Jag har ett par ord att säga er ensam, min amiral, och när jag håller kursen för att komma i edra farvatten, så rusa de här krabborna på mig som en hel svärm sjöröfvare. Guds död! jag... En befallande åtbörd af amiralen hejdade på matrosens läppar de ord som voro nära att undslippa dem, och Mahurec stod med knuten hand, i det hans blick flög hotande längs kretsen af betjenter, gardister och jägare. XVIII. Sjömannen. Hr de Suffren gaf tecken åt betjenterna och gardisterna att aflägsna sig; derpå närmade han sig sjögasten, lade sin hand på hans axel och förde honom mot porten, som vette åt marmorgården. — Dit! sade han! Mahurec lydde och följde sin amiral in på gården, Ministrarnes gård, der stojet egt rum, var,