Göteborgsposten – 13 juni 1861, sida 1

Article Image
bruten af öar och sträcker sig 30 eng. mi inåt landet, med en bredd som vexlar emellan 3 och 7 eng. mil. Intet försök har skenbarligen blifvit gjordt att upphjelpa farvattnet eller att inrätta dockor och lastningsplatser för de vanligtvis talrika fartyg, som bruka ligga vid vikens mynning mer än 25 eng. uul trån Mobile. All bomull måste sändas ned vill dem i pråmar och antalet at personer, som under bomullstiden användas for lastandet ocj, lossandet samt forslandet at dessa pramar, au, mycket stort och deras löner mycket höga Heltan i staden var mycket stark och gjorde en utflygt, till hvilken jag inbjöds, tör alt taga belastningarne vid vikens mynning i ögonsigte, särdeles behaglig. Deltagarne 1 densamma utgjordes af flere bland stadens förnämsta köpmän och ledande politici. Der var ingen bland dem, som icke uttalade evt mer eller mindre bestämdt beslut att aldrig underkasta sig den alskydda nordens välde. Man må icke göra sig någon illusion angående den enhällighet, som tör närvarande herrskar i södern rörande striden, för hvad den benämner sitt obervende, och beslutet att ända till det yttersta uthålla kriget med Förenva Staterna. Jag har ofta varit i villtäulle att iakttaga det besynnerliga sätt, på hvilket läran om staternas rättigheter verkar på menniskornas sinnen härstädes; men en undersökning af landets institutioner, sådana som de tor närvarande äro, förklarar detta förhållande. Der majoritetens tyranni är på en gång oansvarigt och grymt, der är det omöjligt lör någon menniska att, då denna lära är den gällande, med säkerhet eller framgång sätta sig emot densamma. Det är en oundviklig följd at denna majoritetens inverkan, sådan som den visar sig i Amerika, att först demoralisera och sedan absorbera minoriteten, och äfven de, som hatva hyllat såkallade unionsåsigter och som hafva opponerat sig emot secessionen eller revolutionen, hafva böjt sig för massans majestät och hafva hastat att uvrala sitt bifall till de beslut, emot hvilka de torut opponerat sig. Minoriteten, feg will följd af den godtyckliga och hämndgiriga karakteren hos den ötvermäktiga makt, mot hvilken den stridt, samt modlös af ett nederlag, hvars stratt är förfarligt i sådana stridigheter som de pågaende, har skyndat att kyssa eröfrarens fot och att med vildt bifall springa efter det triumitäg, som firar dess egen forodmjukelse. Om det derföre i de södra staterna finnes någon minoritet alls i den stora frågan om secessionen, så döljer den sig i hälor och knutar, som äro otillgängliga för dagen ljus, samt sitter der i mörker och sorg, tyst och rädd, eller kanske stum och hopplös. Det finnes officerare, som med utmärkelse tjenat under Förenta Staternas flagga, hvilka nu äro ifriga att förklara, att denna flagga icke mer ar deras, att de icke hafva någon tillgifvenhet för den, och hvilka äro tärdiga att erkänna, det de skulle hafva fortfarit att tjena under densamma itall icke deras stat skulle trädt ut ur unionen. Den stat, en person -LUNDS SEKT.

13 juni 1861, sida 1

Thumbnail