Göteborgsposten – 13 juni 1861, sida 1

väl tro, då jag får höra sådana förkrossande anklagelser ? hvad skall jag tänka vid åsynen af de anklagades uppförande och deras envisa tystnad? Är icke sjelfva denna tystnad en ny anklagelse ? Amiralen stampade med foten i golfvet. — Men jag, sade han, jag anser dem oskyldiga, och beviset derpå är att jag skall, i den audiens som IH. M:t beviljat mig nu på morgonen, försvara deras sak och begära den rättvisa, på hvilken de kunna göra anspråk. -— Ah! inföll grefve de Sommes, i det en snabb blixt utsprang ur hans ögon, Bland hofmannaskaran gingo några af konungens hoflakejer fram och tillbaka. En utaf dessa kom nu fram till amiral de Suffren. — Monscigneur, sade han med en djup bugning, på marmorgården finnes en karl, som åberopar ert namn, för att komma in i slottet... — Hvem är det? frågade amiralen förvånad. — Jag vet ej namnet på honom; men han båller emellertid ett förfärligt oväsen. — En karl, som åberopar mitt namn, håller oväsen i konungens slott! sade amiralen. I Det kan ej vara möjligt. I — Jag beder om förlåtelse, men så förhåller det sig verkligen. Han har infunnit sig vid