Göteborgsposten – 13 juni 1861, sida 1

RR a miska fakta och siffror, samt stödde sitt resonnemang uteslutande på secessionisternas ma:eriela och mera smutsiga beräkningar. För honom var saken en aflärssak. Norden hade itan tvifvel lemnat södern skyddet arten flota, hade föranstaltat poster, uppbyggt fästninsar och tullhus samt ställt oräkneliga väl aflönade embeten till disposition för de gentlemen, som hade lust för en elegant ledighets sysselsättningar; men för allt detta hade södern betalt mer än dess fulla värde, och då abolitionisterna lyckades välja en president af sitt parti, och systemet med tvångsarbete, hvarpå söderns välständ berodde, blef hotadt, så var denna del lycklig att kunna få tilltälle alt taga sitt parti och förklara Umonskontraktet upphätdt och ullintetgjordt för alltid. Denna vår resonnerande kapten var, såsom jag nämnde att en al våra medpassagerare upplyste oss om, egare af de afrikanska negrer, som ådragit sig vår uppmärksamhet. Han hade förskaffat sig dem genom en coup de main, på hvilken han dessutom vunnit så mycket, att han med proltiten deraf lagt sig till den Södra republiken. Ett sällskap plantageegare i denna stat, Aiabama, och några at de närgränsande staterna, lärer nemligen för något mera än ett år sedan hafva beslutat att iuföra en last af akta afrikanare. De hade bestämts dertill dels af vinstlystnad och dels af begär att trotsa Förenta Staternas lagar och visa sitt förakt för den Ny-Engländska filantropien. Affären hade öfvertagits af ett handelshus i östern, hvilket hade förbundit sig att på ett viss bestämdt ställe a! kusten aflemna lasten inom en viss tidrymd. Antingen nu fartyget med sin last kom tidigare, än man beräknat, eller att kapten ursprungligen var utsedd att utföra den djerfva och delikata operationen att hemta lasten i land, det säkra lärer vara, att han en viss söndag i Juli månad i fjor företog sig en liten utfärd med sin ångare ÖCsar samt åter infann sig i Mobile foljande morgon tillräckligt tidigt för att på bestämd tid anträda sin vanliga tur uppför floden. Mindre säkert lårer icke heller vara, att han under natten förde de mörka fremlingarne 1 land samt landsatte dem bland sockerrören på sitt eget plantage. Det fartyg, från hvilket han hemtade bonzerna, borrades och sänktes, och dess befälhafvare och manskap törsändes till norder törmedelst jernväg. — De i affären intresserade personerna begärde snart att få dela bytet, då, till deras stora obehag, den företagsamme kaptenen helt kallt sade sig icke hafva haft att göra med hela aftären och bad dem försöka att på juridisk väg göra sin rätt gällande till en egendom, hvars införande al domstolarne skulle hafva blifvit dömdt och straffadt såsom ett brott liktydigt med sjörofveri. Ett försök hade dock blitvit gjordt men kaptenen hade med vittnens utsago kunnat styrka sin närvaro å annan ort och se. dan han sålunda tillbakadrifvit de kärandes påstående, hade han delat ut några bonzer åt dem, kanske för att undgå att bli lonnmördad,