Göteborgsposten – 12 juni 1861, sida 1

— De äro skyldiga! sade han. — Bevisen för denna oskuld? frågade hertigen. — Ahl! svarade amiralen otåligt, tror ni, att jag, om jag egde den, skulle väntat tills nu för att lemna dessa bevis. — Ni ser ju nu, att ni räsonerar efter helt och hållet enskild öfvertygelse. — Jag skall aldrig kunna medgifva, att Charles och Henri äro så nedriga! Nej! mina herrar, jag har alltför många bevis på deras redlighet, mod och oförsagdhet, för att medgifva möjligheten af en dylik anklagelse. Det finnes synbarligen i denna sak en hemlighet, som vi icke känna och hvilken säkerligen skall öfvergå till fullkomlig dager. — Gud gifve, att detta icke sker för sent, hr amiral; men jag tillstår, att jag betviflar det, brottsdomstolen afslöjar sakerna på ett för edra gunstlingar gynnsamt sätt. — Jag håller vad, att j talen om dHerbois och de Rennevilles process, sade en nykommen, hvilken blandat sig med in i gruppen. — Ah, Cadore! utbrast hertig de Lauzun och räckte handen åt den unge baronen, hvilken vi redan föreställt för läsaren vid 8upåen i petite maison vid gatan Blanche. Du mår bra? Javisst! vi talade om processen, som nu afgö