Göteborgsposten – 12 juni 1861, sida 1

a — — — poster, som icke skulle vilja låta mig passera, samt gjorde blott det tillägget, att jag hade varit tillräckligt med i fält för att veta hvad min pligt vore vid sådana tillfällen. Jag begaf mig derefter till krigssekreteraren m:r Walker, som lofvade att tillställa mig de nödiga dokumenterna iunan jag lemnade Montgomery. I hans rum voro general Beauregard, fästet Sumters belägrare, och några andra officerare, sysselsatta med en hel mängd kartor, skenbarligen ett litet krigsråd, som kanske icke var utar sammanhang med underrättelsen om att Förenta Staternas trupper tågade på Norfolk samt hade intagit Alexandria. — Allt i embetsverken såg mycket sysselsatt och upptaget ut. Samma dag hade mrs Davis en liten levee i egenskap af presidentens gemål. Åtskilliga bland de fruntimmer som voro der, sågo troligtvis i andanom den tid, då deras stater sin tur skulle kunna skilja sig från den nya konfederationen och lemna dem nöjet att bålla en offentlig levåe. Hvarför icke president öfver Georgia eller Alabama? Hvarför icke konung öfver Syd Carolina eller kejsare öfver Florida? Lyckans krigsmän! spelet är börjadt! Herrar politici! kulan rullar! Vir ginia synes böjdt att intaga sin egen ställning eller att dela sig i tvenne egna stater och ingen kan säga hnru långt konungarnes slägte kan utbreda sig på denna goda kontinent ifall fruktan för en gemensam fiende engång skulle tillåta dessa stater att tillfredställa sina enskilda jalousier. Kort derefter lemnade jag Montgomery. En resande som skulle företaga sig att lita på kartorna eller de bristfälliga resehandböckerna öfver detta land, hvilket ännu saknar sin Reichard och sin Murray, kunde stundom riskera att påträffa oöfverstigliga kullar eller ofarbara floder. Då jag dock såg de tre våningarne som tornade sig öfver hvarandra på högtrycksångaren Soödra republiken, ombord å hvilken vi stego ned från Alabamaflodens branta strand, vid hvilken Montgomery ligger, försvann all sådan farhåga från mitt sinne. kn så kolossal ark kunde icke hafva kommit uppför någon mytisk flod, och Alabamaflodens tillvaro och farbarhet bevisades fullkomligt genom denna båts närvaro i Montgomery. Sparande för en svalare tid på dygnet att besöka den nedersta bottnen, ett verkligt Hades, der maskineriet, lasten och negrerna hade sin plats, begaf jag mig till andra våningen af den byggnad, som likasom ett litet hus höjer sig öfver det egentliga däcket af de platt byggda amerikanska flodångbåtarne, Der var en lång matsal omgifven af tvenne rader hytter, till den öfre af hvilka man uppsteg längs en trappa, som förde till ett rundtomkring salongen midt emellan golf och tak gående galleri. Midtemot detta svarade på yttre sidan ett annat likadant galleri, som utgör likasom en balkong, åt floden. Sedan jag och mitt sällskap fått oss våra hytter anvisade hastade vi genast från deras gqvalmiga luft ut på denna balkong der några af de afttallna staternas medborgare i en exalterad sinnesstämning roade sig med att aflossa revolverskott mot änderna och tranorna på flodens stränder. Sedan vi glidit sex å sju mil nedåt från Montgomery, tillkännagaf ånghvisslingen att