Göteborgsposten – 12 juni 1861, sida 1

adelsmän, som blifvit anklagade för nesliga brott, och det hat mot adeln, som några år senare skulle försänka Frankrike i strömmar af blod, ipmängdes med dessa anklagelser. Amiral de Suffren intresserade sig lifligt för de båda sjöofficerarne och dolde det icke. -— Tror ni dem vara oskyldiga ? frågade de Lauzun. — Bestämdt, svarade amiralen. -Men jag såg dem båda två i rummet, då de nyss utfört sin illbragd! Öfverraskade icke hr de Niorres vicomten, då denne mördade hans sonson? — Hr de Renneville har lemnat förklaring öfver denna sak, svarade amiralen lifligt. -— Men, återtog hertigen, är denna förklaring giltig? Hvarföre bade han en pistol i hand? Kortligen, hvarföre befunno sig dessa håda män den natten i hotel de Niorres rum? — Har icke den betjent, som påstår sig vara deras medbrottsling, tillräckligt förklarat denna närvaro, genom att förklara, det hn d Herbois och de Renneville ville enlevera dem, som de älska ? — Ah, min bästa amiral, det är just denna kärlek som fördömer, ty den bevisar hvilket intresse de hade af att begå dessa brott! -— Det är sannt! mumlade flere röster. Amiralen skakade på hufvudet.