Göteborgsposten – 10 juni 1861, sida 1

—.... RE det förnyades. Klockan var nu närmare 2 på natten, och folket hade minskats, hvadan jag med mitt folk liksom nämnden gingo till hvila, men en timma derefter hördes återigen sorl omkring arresten och tingshuset. Jag bad då häradstjenaren vakta vid fönstret så att ingen bröt sig in derigenom och sjelf ställde jag mig i tingssalsdorren, då jag, ehuru det var mycket mörkt, ibland en 4 eller 5 utanfor stående personer tydligen igenkände Per Andersson och hörde dennes röst; under det jag förklarade att jag var beväpnad och beredd att anfalla den, som sökte tränga sig in, hörde jag skott aflossas, först vid den gård der nämnden hade qvarter och kort derefter ett vid den ändan af tingsbyggningen der domhafvanden har sina rum, samt slutligen ytterligare 3:ne skott efter hvarandra på tingsgården, men med detsamma försvann folket. Tidigt påföljande dagen syntes återigen Per Andersson vild och halfrusig i tingssalen utfarande i smädeord om rätten och särdeles nämnden och åklagaren, derefter han åkande begaf sig bort för att, som det sades, skaffa folk och taga los gästgilvaren, men då Per Andersson, utan aw ha fått någon med sig, återkom, hade gästgifvaren redan afförts till kronohäktet i Alingsås, deröfver Per Andersson visade sig mycket uppbragt. Målet emot Anders Andersson förekom åter den 21 dennes. Veckan förut och särdeles under Pingstdagarne hade Anders Anderssons anhängare dels farit omkring och dels vid kyrkan skaffat underskrifter på en borgen för hans frigifvande, dervid det ock så föranstaltades att nämnden skulle söka göra allt för att få Anders Andersson fri. Bevisningen emot Anders Andersson var vid detta rättegångstillfälle vida starkare än sist, men då det skulle öfverläggas, rörande den ansökan med borgen Anders Andersson ingifvit om befrielse ur häktet, öfverröstades domhafvanden af nämnden, som förklarade Anders Andersson fri, hvilket således blef rättens beslut. Under ransakningen och synnerligast vid protokollsjusteringen för sista rättegångstillfället visade nämnden för Anders Andersson ett så iögonfallande medhåll att man fruktar det nämnden vid rättegångens slut frikänner den tilltalade för alla brotten, om han ock derom flerdubbelt öfverbevisas. Den vid detta rättegångstilifälle församlade betydliga folkmassa visade, då Anders Andersson lösgafs, mycken glädje och jublade. Jbland folkmassan syntes oftanämnde Per Andersson i spetsen för sådant folk, som, man har all anledning tro, hade för afsigt att med våld befria Anders Andersson ur häktet, derest icke rättens frigilningsbeslut kommit emellan. Af allt detta jemte den nära nog exempellösa trotsighet Anders Andersson ådagalägger emot lag och författningar, synes att han omhuldas af ett anhang, som, om sådant fivge onäpst utveckla sig, skulle i längden blitva högst vådligt för samhället samt till och med för allmänna säkerheten. Hans och Per Anderssons parti har under de senare åren så vuxit, att det icke är sällan man får höra vittnen och parter anfallas och hotas i brottmål, derjemte jag få gånger har någon tilltalad för brott utan att Per Andersson lägEDR IA TE SR ME