Göteborgsposten – 10 juni 1861, sida 1

aktiga skenet, kunde motståndarne denna gång se hvarandra ansigte mot ansigte. Augereau, Brune, Jean och Nicolas utstötte i stridens yrsel ett rytande af glädje vid tanken att de nu skulle kunna säkrare rikta sina skott. Alla fyra rusade framåt, Åugercau med värjan, Nicolas med en sabel, Brune med en knif, och Jean hotade banditerna med kolfven af en bössa, som han ryckt ur händerna på en af de döende. Banditerna voro fyra gånger talrikare än de resande och vid detta oväntade angrepp rusade de på sina fiender, men utan att lossa ett enda skott. Jean och Nicolas kastades omkull, Brune slapp undan genom att springa åt sidan och Augereau, som var starkare gjorde ett förtvifladt motstånd. Fouchs hade tagit plats bakom stammen till en stor ek, han betviflade ej att kamraterna skulle lida nederlag och trodde, att man ville taga dem lefvande. Striden nalkades synbarligen sitt slut ... soldaten och färgaregossen kunde redan omöjligen göra en rörelse. Augereau var nära att falla för de angripande, som trängde på honom, Brune hade blifvit afväpnad och trenne banditer rusade på en gång mot oratoriern. I detsamma hördes ett nytt buller öfver tumultet, ett ljus glänste bland träden, fyra hästar kommo i häftigt språng till stridsplatsen och flere