Göteborgsposten – 8 juni 1861, sida 1

XIII. Angreppet. Före 1789 års revolution och innan skogsnedhuggningsrascriet fattat franska landtfolket, voro våra skogar ännu talrika och vackra. De hvilka betäckte nära en fjerdedel af Bretagnes hela yta hade likväl rätt att bland alla räknas för de förnämsta. Campbonskogen var en af dessa. Stor, tätt bevuxen, obebygd, var det sällsynt att ett åkdon, och då bott en kärra, vågade sig in på de ändlösa krokvägar, som af boskap och villebråd banats bland trädrötterna under almars och ekars grönskande arkader. Det var redan svårt för en jägare att i denna skog förfölja ett vildsvin; en resa genom densamma i berlinervagn var således nära nog omöjlig. Fouch var ej okunnig om alla dessa svårigheter; men för att från Anjou komma till Saint-Nazaire fanns det blott tvenne vägar: denna och den som ledde genom Nantes. Samma skäl som förmått honom att förut undvika stora städer, föranledde honom äfven nu att taga den väg vi beskrifvit. Han hade dervid räknat på sin fullkomliga bekantskap med trakten ty han hade under sin