Göteborgsposten – 7 juni 1861, sida 1

FE. ve AT På ungefär en fjerdedels lieues afstånd höjde sig en mörk massa: det var träden i Campbonskogen, hvilken Brune först observerat och som Fouch6 förklarat vara så lång och svår att passera. En temligen brant sluttning uppåt tvingade hästarne att gå fot för fot. — Om vi icke stiga upp på kuskbocken, sade Fouchå till sin granne, löpa vi stor fara att utsättas för någon olyckshändelse, ty hvarken Jean eller Nicolas känna till trakten. — Nåväl låtom oss då köra, svarade Brune, — Fouch6 kastade en betydelsefull blick på fångarne. — Bah! återtog studenten, Augereau, Jean och Nicolas räcka till att bevaka dem. -— Ja, men skola de kunna förmå dem att tala i tid såsom jag skulle göra, ifall vi ha att undvika något nytt försåt? — Nåväl kör då vagnen ensam, jag skall qvarstanna inuti. — Detta vore kanhända det bästa; mer jag måste tala enskildt med er, ty vi böra innar vi anlända till Saint-Nazaire, öfverenskomma on hvad vi derstädes ha att iakttaga, och derför måste vi nödvändigt tala med hvarandra uta! viltnen.