Göteborgsposten – 7 juni 1861, sida 1

—— ÄÅ —— — — .—4zz-— ÄJ—E—-—————— Ä stiga upp till källan och återfinna kristendomen i dess noggranna och ursprungliga skickelse. I detta syfte vänder sig protestantisnen till bibeln såsom enda källan för relisijös kunskap, och på en väg, som väl icke är ibsolut nödvändig men som är naturlig och kanske oundviklig, komma de två partierna att i sin yttre motsats till hvarandra stå såunda, att det ena tror på påfvens (kyrkans) sfelbarhet, det andra på bibelns. Och så besynner svårigheten för begge parterna när de ippfordras att bevisa grundvalens riktighet. Det är likasom i det hinduiska systemet: jorlen hvilar på en elefant, som står på en sköldadda; men hvarpå hvilar sköldpaddan? I det bevisen för kristendomen imom pro.estantismen sammanblandas med bevisen för bibelns gudomliga ursprung, blir det nödvänligt att bibeln icke blott innehåller sanningen, ven äfven att den icke heller lider af orikigheter; och ifall det sista är tillfället, så gagnar det i alla fall icke att tillsluta ögonen derför och fordra en offentlig trosbekännelse som aflägges med hemliga förbehåll. Men saken är just den, att den massa af kunskap och erfarenhet, som tiden har förskaffat oss, åstadkommer strid mellan menniskans medvetande och bibelns ord. Det första sammanstötandet emellan bibeln och vetenskapen egde rum i det 16:de århundradet, då Copernicus kullkastade den gamla kosmologien, och i det 17:de, då Galilei blef tvungen att på knä återkalla sin kätterska lära om att jorden rör sig. Sedan den tiden har skriften måst ge med sig. I våra dagar har striden blifvit återupptagen at geologien. Studiet af jordlagren och de organiska lemningar de innehålla leder på dubbelt sätt till strid med 1:a kapitlet i 1:a Mose bok, i det nämnda studium visar, att den foljd i hvilken skapelsen försiggick icke var den som ungifves i den heliga boken, och att det mellan hvar och en af skapelseperioderna låg icke en dag och en natt, utan tidrymder som blott kunna mätas med årtusenden. Sedan detta är utredt, försöker teologien blott att häfda bibelns ord med tillhjelp af en ny tolkning. På denna punkt har det sålunda kommit så långt, att under det vetenskapen i fordna dagar lärde af bibeln, så är det nu bibeln som söker att följa vetenskapen och att rätta sig efter dem. Efter geologien kommer tidräkningen kronologien. De trånga gränsor,inom hvilka gamla testamentet inneslöt mensklighetens historia, hafva blifvit genombrutna af nyard undersökningar. Bunsen, som var en from man och en innerlig kristen, men som ansåg det för sin pligt att icke offra sanningen fö! skriften, fördes genom sina studier att för lägga den egyptiska civilisationens begyn nelse till 4000 år före vår tidräkning och at gifva menniskoslägtet en ålder af 20,000 år Gå vi öfver trån kronologien till histo rien i egentlig mening, så underrättar os kritiken om, att man i hebreernas liksom andra folkslags traditioner måste skilja emel om verser ORGAN OT OSEEE EROS