Göteborgsposten – 6 juni 1861, sida 1

Gorain och Gervais tycktes med ett ord blott vara skuggor af sig sjelfva. Brune, Fouch, Augereau och deras båda följeslagare hade lika mycket lidit af resans ansträngningar; men deras andliga kraft hade uppehållit den kroppsliga, och deras kamp mot menniskor och ogynnsamma förhållanden hade, så att säga, tiofaldigat deras naturliga styrka. Det var nu sju dagar sedan de resande lemnat Paris, och under hela denna tid hade de knappast fått tillfälle att njuta några ögonblicks hvila, ty alla krafter togos i anspråk af omsorgen för deras gemensamma säkerhet och fångarnes bevakning. Vi veta, huru de tillbragt resans tvenne första dagar och efter hvilkea kedja af krångel försåt och olyckshändelser de slutligen lyckats tillryggalägga den korta väg, som skiljer hufvudstadens murar från provinsen Anjous gränser. Tack vara Fouchs underbara snille, hvilket satte honom i stånd att gissa hvarje list omintetgöra hvarje intrig, som smiddes emot ho. nom; tackad vare hans föga vanliga sinnesnär: varo, som låtit honom bedraga sina fienders vak. samhet och mot dem betjena sig af deras egn: vapen, i det han bemäktigat sig Rocquefort, Jo nas och Rubis, — hade han förstått undvike hvarje fara och kringgå hvarje försåt, utan at taga ett enda falskt steg; men hvilken verksam