iiotel Niorres). Berättelse från första franska Revolutionen. (Öfversättning). — Godt! Du har förstått mig. Nu kan jag resa. Vid min återkomst bör jag finna rådsherren ensam på sin familjs ruiner. Farväl, Bamboulå! Helsa den vackra markisinnan. Ett strålande ljus upplyste plötsligt trädgården; man afbrände en fyrverkerisol. Galerernas konung gjorde ännu en gest åt sin kamrat och försvann ibland hopen, hvarsleder drogo sig tillbaka för gnistorna från fyrverkeriet, och närmade sig den grupp af träd, i skydd af hvilka de tvenne medbrottslingarne stått och talat. Grefven förblef ett ögonblick stående på samma ställe; derpå skakade han hufvudet likasom för att förjaga de tankar som upptogo hans hjerna samt tog några steg åt cafeet till. — Han har förstått allt, genomskådat allt! mumlade han för sig sjelf. Mina hemligaste tankar ligga öppna för honom som om han läste dem i en uppslagen bok. Jag är fastkedjad vid x) Forts. från N:o 1—68, 70—127.